Jag är så jävla trött på att låtsas och att tvingas hålla inne med sånt som jag vet måste ut. Jag orkar inte. Jag vill inte.

Jag tänker gnälla en del igen, förlåt.

Jag har så förbannat OOONT! En stark rekommendation är att inte trilla baklänges över hunden och nästan sätta sig på honom, och framför allt inte om man har planerat att braka ner på en råttbur, en plastlåda, ett gäng ihopsurrade trädgrenar, en höhäck och en del andra prylar att inreda en fantasifull råttbur med. För det gör GALET ONT! Ett tips är också att inte göra det samtidigt som man har planerat in en mensvärk, magont, illamående och diverse andra krämpor. Jag har nu varit "soffliggandes" i stort sett konstant sedan ett dygn tillbaka. Att gå, resa och sätta sig, lägga sig och you name it är en riktig plåga. Även något så litet som en smygarfis ger ifrån sig dödliga smärtor. Det känns som att en stor knöl har växt ut från svanskotan. Om det inte lägger sig under helgen så får en väl söka hjälp. Jag vill att allt ont ska sluta, det är inget kul.

Jag har gjort något riktigt dumt, jag vet det. Och det är jag jävligt ledsen för. Om jag kunde göra det ogjort, då skulle jag göra det.
Jag sjunker och förtjänar inget annat. Förlåt.

Det är slut mellan Gud och mig.

Ångesten sliter och river i kroppen. Allt som finns under huden har en desperat längtan att få ta sig ut. Ögonen är tomma, ansiktet tappar färg. Allt står stilla och rör sig alldeles för snabbt på samma gång.
Är det så här det känns att förlora en vän?

Det har gått år nu. Du kanske inte är den bästa, kanske inte den som är rätt. Kanske din närhet till spriten och all porr borde göra mig avskräckt. Och även fast du finns flera timmar bort så skulle jag resa dem flera gånger om bara för att få vara nära dig. För det finns något hos dig som jag dras till, något som jag vill ha nära mig. Jag vill känna din din hud under mina fingertoppar, dina perfekta läppar i min nacke, ditt långa hår mellan mina fingrar. Jag vill ha dig nära, jag kan inte förneka det. Det var länge sedan jag såg dig sist, länge sedan jag hörde din röst. Det var alldeles för länge sedan. Du återkommer i mina drömmar, och även fast jag försöker så lyckas jag inte stänga dig ute. Jag längtar efter dig. Är det fel att vilja ha dig?

En till visning 17 november. Båda inom loppet av 1,5 timma. Kommer att bli mycket att tänka på. Sid fyller år och Emil och jag skulle ha firat 5 år om vi fortfarande hade varit tillsammans.

Veterinären idag vid 14. Tim har kräkts galla för andra gången under den här veckan. Det är tråkigt att det ska behöva vara så mycket problem med honom. Jag vill inte att han ska bli dålig så ofta.

Tanken är svindlande, framför mig gapar en avgrund. Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej.

En bok som jag verkligen kan rekommendera för den som bryr sig det minsta om omvärlden. I vanliga fall skulle jag rekommendera den till dem som vill lära sig att förstå mig bättre men nu har jag börjat inse att det gör själva fan vilket som. Folk med diagnoser, alltså inte bara jag, har rätt till att bli korrekt förstådda och bemötta, för att inte nämna bli respekterade som individer istället för en belastning och problematik för samhället. Alltså, "Sex, kärlek och Aspergers syndrom", en stor kunskapskälla och ett måste för människan med ett mjukare hjärta än sten.

Meddelat kattstallet om att jag tänker ta ett uppehåll fram tills efter jul eller tills dess att jag mår bättre. Det var som tur var helt okej för dem och de hälsade att jag skulle friska på mig och ta hand om mig. Det säger jag tack för.

Ny lägenhetsvisning den 17 november. Men hoppas ändå att jag kan få den här.

När du var Kobojsaren och "Kom änglar", allt var så mycket lättare då. Trallpunk, rakblad och cowboyhatt. Den vackraste stunden i livet var den när du kom. Du var någon omöjlig att få och det kittlades i magen. Du räddade mig och jag räddade dig. Den jävliaste stunden i livet var den när du gick. Drömmar krossas när händer trevar under tröjor.
Jag suktar efter dig hemlighet. Aldrig har arkeologi varit hetare.

Det var så mycket enklare när det bara var Kobojsaren och "Kom änglar". Då var trånande efter någon som man aldrig kan få något som kittlades i magen och rakbladssår var någon form av gemenskap. Du räddade mig och jag räddade dig. Och trånandet fortsatte i flera år samtidigt som andra både kom och gick. Du försvann men jag vågade aldrig släppa mitt krampaktiga tag om dig. Den vackraste stunden i livet var den när du kom.
Att längta efter någon omöjlig gjorde inte lika ont i magen då, det kändes bättre. Alla behöver en omöjlig längtan. Min längtan dog när du blev tillgänglig, med spriten i din kropp och händer under tröjan. Den jävligaste stunden i livet var den när du gick.
Jag suktar efter dig i hemlighet. Aldrig har arkeologi varit hetare.

Nu har Freddie och Stefan blivit pappor till en underbar liten ängel. Massor av grattis! Ser fram emot att träffa henne.

Jag vet inte vad det är som håller på att hända. Men jag önskar att det vore över. Oavsett vilket håll det går åt. Just nu orkar jag inte. Men fan vad jag vill ha dig i mitt liv!

Jag har allt mer och mer börjat inse hur ointressant mitt liv måste vara för andra. På en riktigt bra dag så har jag hela tre läsare. På förra bloggen kunde jag ha 50. Jag vet inte vad det var som hände, kanske syns inte nya inlägg på samma sätt på blogg.se jämfört med på bloggagratis.se. Det är ju urbota fånigt egentligen. Som att man får någon slags bekräftelse ju fler läsare och kommentarer man får. Men helst ska man sitta dygnet runt för att få in lite flyt. Och så ska man skriva om mode och sex och annat strunt. Jag vill inte det. Men å andra sidan skriver jag ju faktiskt bara för min egen skull.

Visning om några timmar. God natt.

Syrran och hennes kompis kommer över och hämtar Tim så får han bo hemma hos mamma tills imorgon. Eftersom jag får ont bara av att ligga ner så känner jag att jag inte riktigt orkar med att ta hand om en hund som dessutom har hamnat i någon form av trotsålder sedan en vecka tillbaka. Det börjar verkligen att bli dags att skaffa ett nytt antiskällhalsband! Inte bara för att få honom att sluta skälla (något som han verkar göra endast för att provocera. Utöver brevbäraren då..) men att få honom att lägga av med annat djävulskap som nafsande, hälsa alldeles för ivrigt, tugga på fel saker och de intima kärleksrelationerna till mina mjukdjur; för att inte tala om det nya intresset att förstöra tapeterna vid hans plats på soffryggen. Argh. Men det här antiskällhalsbandet då, det är av den modellen med citronspray. Helt ofarligt alltså. Eftersom hundar sägs ha ett litet avsky mot citron så är det alltså bara ett obehagsmoment. Vatten med citron i, inget svårare än så. Det som är bra med just det här halsbandet är att det har en fjärrkontroll så att man kan styra själv och avbryta oönskat beteende jämfört med de andra sprayhalsbanden och vibrationshalsbanden som reagerar varje gång hunden skäller. Vibrationshalsbandet som vi har funkar visserligen utmärkt, men det avbryter ju endast skällandet. Det med fjärrkontrollen kostar dock en hel förmögenhet, men det tycker jag att pappa kan få betala efter hans svek att dra till USA över min kommande födelsedag. Eftersom att han ändå verkar försöka köpa sig till en bättre relation med mig så kan han lika gärna få ta i lite extra då samma rutiner över födelsedagar, jul och andra högtider är oerhört viktigt för mig. Och nu när 60 procent av familjen sticker och förstör allt något så kopiöst så ska jag tamejfan pumpa honom på så mycket pengar som möjligt! Yes, jag är rosenrasande och alldeles knäckt inombords. Meterlång måste-ha-lista nästa.
Nu hoppas jag att syrran kommer snart och underlättar för mig.

Ursäkta saknandet av styckeindelning, men jag tyckte inte att jag hittade något bra ställe att "bryta" på.

Dagen idag började lagom fint. Helt utan anledning började skulderbladen värka. En värk som bara stegrade sig i styrka och som sedan snabbt spred sig i överdelen av ryggen, baksidan av överarmarna och nu senast kring handlederna. Tungt att andas och en värk precis ovanför ögonbrynen. Men glädjande nog inget illamående än så länge. Något som är riktigt skönt. Känner nu en tyngd över bröstet och smärtor över vad jag tror är äggstockarna.
Provsvaren från blodproverna och urinprovet kom igår. Inget ovanligt förutom snabbsänkan som fortfarande inte har velat ge med sig efter två år och ytterligare medicinering. På vårdcentralen trodde de att den var hög på grund av äggviteläckaget från njurarna, men så verkar fallet alltså inte vara. Sänkande ligger nu på 25. Inte jättehögt, men betydligt högre än vad som är normalt. Remiss har skickats från Ersta sjukhus till vårdcentralen i Traneberg. Jag förmodar att det blir dags för att börja tjata igen och kräva så många tester som möjligt. Vi håller tummen för att allt löser sig till det bästa! Köplatsen till lägenheten har i alla fall sjunkit från 22 till 12 och det är roligt.

Blev tappad på galet mycket blod nere på labb idag. Hela tre rör! Eller det kanske inte var så mycket mängdmässigt men det var en massa olika grejer som de skulle kolla. Djungelfeber och skoskav och sånt. Såna där konstiga namn var det i alla fall.

Pumpen hade ju lagt av imorse så jag mådde inte direkt jordgubbstårta. Men efter kanylbyten, ett hugg i låret och några timmar så låg sockret normalt igen. Så jag mår inte lika mycket apa nu men mage och illamående har inte lagt sig helt. Flera veckor med återkommande magsmärtor och illamående, det var därför de tog så många prover. Och hittar de inget fel så blir det väl samma visa som 2009 och 2010. Konstant tjat alltså. Sött.

Men det skett positiva saker också! Sänkt medelblodsockret till typ det bästa värdet någonsin och, halleluljah, gått ner 5 kilo under hösten. Utan att ha gjort något i princip! Det är lätt värt att firas. Framsteg som jag är riktigt glad åt, mhmm.

Jo just det. Jag har blivit kallad till en visning på måndag. En lägen het på 53 kvadrat i Grimsta. Jag kommer troligen att tacka ja. Om det inte är totalsunkigt då. Håll tummen!

Ibland förstår jag mig på hur andra människor fungerar. Inte hur jag själv fungerar heller. Om det blir något missförstånd t.ex. Är det jag som är för dum för att fatta eller han/hon som har gett en dålig förklaring? Dåligt exempel kanske. Men som telefonen på kattstallet. Jag svarade och bad personen på andra sidan att hänga kvar medan jag hämtade hjälp. Då får jag en tillsägelse om att man inte får lägga ifrån sig just den telefonen för att den slår av då. Sätt upp en lappjävel då för fan! Eller var det jag som hade missuppfattat något som jag aldrig hade fått veta?

Eller det här med färgstegar i poker och sånt. Det finns TVÅ färger. Men sen när man har fått stege i rött, ja då är det fel för att man måste ha antingen hjärter eller ruter! Då är det ju förbövelen inte stege i färg! Då är det stege i ruter eller hjärter och inget annat.

Eller klassikern med skorna av renskinn. Det kan väl inte bara vara jag som kopplar att skorna borde göras av den del av renen som motsvarar dennes skor? Jag menar, det är väl glasklart.

Och den med pälsarna som vi diskuterade om i Svenska B. Det var alltså miljöfarligt att använda fuskpälsar och då skulle man försöka komma fram till hur man skulle lösa det. De flesta tjattrade om att man skulle använda äkta päls istället även fast inte det heller är det bästa. Det var visst bara min lampa som fungerade utöver lärarens - använd inte päls alls dådå!

Egentligen kan man väl säga som så att jag undrar om det bara är jag som tänker så, om det är typiskt aspigt eller om alla går i de tankarna då och då? Jag blir lite tokig av sånt. Att inte veta om det är jag som fungerar "fel" eller tänker fel eller om det är sånt som inträffar för alla.
Det blev lite luddigt i huvudet nu. Hade så mycket som jag tänkte på att det blev kortslutning. Trist. Det får väl vara det om det då.

Jag vill bara säga att jag vet att jag är en svår person att ha och göra med. Det blir lätt galet och fel. Ledsamt, argsint och surt. Men det är aldrig med min mening att det ska bli så. Jag kan liksom inte hjälpa det, det går per automatik, lever sitt eget liv. Jag menar aldrig att vara jobbig och svår, berätta för mycket när jag kanske borde ligga lite lågt istället. Det är inte med flit, jag lovar. Min psykiska ohälsa är i vissa fall en ond cirkel, jag vet det. Men försök att förstå att jag gör så gott jag kan för att bryta den. Världen mår dåligt, jag vet att det inte bara är jag.
Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med det, men ändå. Det är inte för att försvara mig, snarare för att kunna mötas på halva vägen.
För den som kan hända skulle vilja veta så kan jag briljera med att jag varken har skurit mig, tagit överdoser eller blandat tabletter med sprit sedan första måndagen efter påsk, och bara blivit full två till tre gånger sedan dess. Vad hände med att se till framstegen istället för snedstegen?

Usch, nu har jag pladdrat så där mycket igen. Men what the heck, den friheten tar jag mig. Mitt liv, mitt snack.

Sockret har legat högt hela veckan, jag mår illa och jag blöder där man inte vill blöda. Jag måste bara få spy ur mig det. Ni får ursäkta, men jag orkar inte vara trevlig. Inte nu. Björnen sover.

Jag ser vad som håller på att hända. Jag har öppnat ögonen.