(Smsbloggande) Ibland krävs det så lite ...
(Smsbloggande) Ibland krävs det så lite för att få mig depp igen. Ledsen. Så fruktansvärt jävla onödigt lite. Och jag vill inte det, jag vill inte, hör du det?! Jag vill kunna få en vecka till att bara få vara glad och känna att jag mår bra, eller för den delen en dag också. Bara en enda dag. Men aldrig kan det få vara så. Aldrig. Jag menar inte att gnälla, jag blir bara så ledsen över det. Varför kan jag inte få vara glad? Är det inte den klassiska ångesten så är det gråten, svartsjukan, avundsjukan, saknaden eller ilskan. Och det går så fruktansvärt fort också. Upp och ner som en jävla berg-och-dalbana. En som ständigt spårar ur. Oftast från toppen till botten. Det är otroligt irriterande, för att inte tala om frustrerande. Inte bara för mig, det drabbar ju även alla runt omkring mig. Oavsett om de är bokstavligt talat omkring mig eller flera mil bort. Jag kan inte låta bli att känna mig som ett problem för andra. Någon som bara är i vägen och ständigt ställer till det även om jag vet att det inte är så. Men det pågår mycket inuti mitt huvud, och just nu säger det att jag är ett problem. Inte så att jag vill dö, det vill jag inte. Inte i nuläget i varje fall. Och nuläget är det enda som gäller för närvarande, jag kan inte se så värst mycket längre än den stund som är just nu. Just nu är jag inte lika irriterad, eller kanske snarare svartsjuk, än när jag började skriva, för nu har jag fått ur mig lite. Men det känns fortfarande inte bra. Inte helt i alla fall. Det gnager i magen, eller är det kanske i själen och hjärttrakten? Det är nog det, ja, det tror jag. Det bränner lite bakom ögonlocken också, men jag ska tamejfan inte börja gråta. Det är ju så dumt. Det är en så obetydligt liten fånig sak att bli upprörd över, men du vet, jag är sån. Jag kan inte styra över det. Skulle vilja ha en tid hos Ulrika just nu så att jag kan få prata om det. Det och nya mediciner. Humörstabiliserande. Hon höll med om det. Stabiliserande är betydligt bättre än en ständigt svängande upp och ner. Men nu ska jag nog ta några fler rischips - jag var på Sun Ai idag och köpte lite japanskt gott innan jag träffade Salomon - kolla lite på TV:n och sen försöka sova. Hann inte hämta ut någon ny Propavan idag, så ikväll fick det bli en istället för två. Hoppas jag kan sova ändå. /C
Hoppas du fick sova någonting <3.
Jag fick sova, men det tog sitt tag att somna. Nu har jag i alla fall nya tabletter.