Det verkar verkligen fungera det där med hundtricket. Jag menar inte att jag har hittat en karl eller så, men ändå. Tim är värsta magneten. Mammor och pappor med barnvagnar, dagisfröknar och barn, ungdommar, medelålders, pensionärer. Det finns inte en enda åldersgrupp som inte har stannat upp och tittat, pratat och/eller klappar. En dam fick även lyfta upp honom. Hundar kommer fram och hälsar, några blir helt förälskade (männiksor) och ett par har till och med kommit fram och erbjudit sig att vara hundvakt. Det är riktigt kul med alla som stannar. Lite tröttsamt att Tim stannar vid ALLA dock, även människor som bara går förbi. Hemma hos mamma stannade han dessutom vid varenda hus, något som både jag och syrran tröttnade lite på. Men det som jag tycker mest om är tjejen med Collien i min ålder som hälsar på mig varje gång hon går förbi. Vem vet, kanske en blivande vän. Det vore trevligt.

På lördag ska vi på kalas hem till mormor och morfar, mormor fyller år, och då kommer vi att träffa flera människor på en gång än vad vi tidigare har gjort. Det kommer kunna bli full rulle fram och tillbaka från allt och alla, men det kan också bli så att han är jättelugn. I lördags var han lugn som en filbunke hemma hos dem. Jag vet inte riktigt varför, men det kanske har något med "auran" att göra. Hemma hos mamma är det kalabalik nästan hela tiden, och hos mig är det rätt lugnt när det bara är vi två, och speciellt när jag sover.

Jag trivs med att ha hund, jag är väldigt glad över att jag tog det beslutet. Och jag är väldigt glad över att jag valde just han ur kullen. Både mamma och pappa säger att vi passar bra ihop, pappa mest för att vi båda är envisa. Jag har ingen aning om vad han menar, ehe.
Han blir allt duktigare. Går ute allt mer istället för på tidningarna, sover på natten, går någorlunda fint i koppel och ännu finare utan, äter upp all mat, sitter fint med hjälp av godis, klarar sig ensam. Det som jag har lite problem med är naffsandet, då framför allt i fötterna (idag naffsade han mig till och med i armhålan!), juckandet, lite skällande och allt krafsande på värmemattan och frigolitskivan under ödlorna. Annars är det egentligen inget annat som är dåligt. Han klarar av att åka bil, buss och tunnelbana, om än med lite bjäbbande. Han är en riktigt solstråle, även om han försöker visa sig tuff. Men det är matte som bestämmer och det kommer han få klart för sig. Den bestämda rösten och handen finns på plats, tillrättavisandet och vattensprutan med citron i. Det kommer att gå fint det här. Det tillhör alltid lite krångel. Men det har ju bara gått lite mer än en vecka nu, så än är det ingen brådska. Det här kommer att bli en väldigt rolig jul, tänk bara på allt julklappspapper som man kan tugga på och krafsa i. Och alla god mat som man kan få i belöning. För att inte tala om alla människor och förhoppningsvis den vita snön som man kan leka i. Julklapparna kommer nog att bli det mist roliga, tss.
Jag ser fram emot det. Jag ser fram emot framtiden. Mot livet.