Den här dagen blev inget bra. Munterheten som jag hade tidigare idag är som bortblåst. Just nu känns allt bara mörkt. Inte mörkt som att det är mörkt ute, utan mörkt inuti. Och det enda ljuset som finns kommer ifrån julstjärnan i det svarta fönstret. Jag gråter inte, det kan jag inte. Inte nu.
Jag har legat och sovit i flera timmar, precis som jag misstänkte att jag skulle göra. Varit ut två gånger med Tim men det är det enda som jag har gjort. Inte läst något alls. Lyssnat lite på J-rock, så det blir väl det kvällen går åt till. Jag vill läsa, men just nu känns det inte som att det går. Inte TV:n heller. Jag vill träffa Ziggy imorgon, hon är nog den enda som skulle kunna tänkas förstå i nuläget, men hon är förkyld och kommer inte. Så jag kommer att bli ensam bland alla människor. Jag vet att ingen kommer lägga märke till mig. Inte på riktigt i varje fall. Den lilla glädjen som kanske kommer att kunna in finna sig under morgondagen, det är väl om det blir lite julhandling av. Sfbokhandeln. Det är dit jag vill. Gamla stan. Där har de gratis toa också.

Men just nu, nu vill jag göra illa mig. Skada mig. Skära. Eller nej, inte skära. Men jag vill känna såren under fingrarna. Alla de tjugo till femtio som det brukar bli. Och sen vill jag kunna pilla bort blodet när det har torkat. Och känna hur vattnet svider i såren i duschen. Jag vet inte varför jag vill. Jag har inte skurit mig på minst ett år. I somras orkade jag inte ens tänka på det, då tänkte jag mer på att dö i sömnen. Men nu, nu vill jag. Inte med rakbladen, det blir för fina sår då. Med tapetknivarna. Jag vet inte varför jag berättar det här, framför allt inte som det är så dystert, men det här är ju min dagbok och här ska jag kunna skriva allt. Folk tjuvläser dagböcker, nu skriver jag öppet, vad är egentligen skillnaden? Jag vill verkligen känna såren...

Jag har inte ätit på mer än ett dygn (undantag för lite godis och en bulle), och jag kommer nog inte äta på minst ett till heller. Fick jag maten serverad, så kanske. Men nej, inte ensam. Inte nu. Jag förtjänar inte mat. Det är vad det känns som. Precis som Tony sa. Du förtjänar inte att äta maten och att andas luften. Jag förtjänar det inte.
Se inte ner på mig, men skyll på mig om det är det du behöver. Skyll på mig. Lägg allt ditt hat på mig. För alla gånger jag svikit dig. Det var länge sen jag tappade tron på mig själv. Och skyll på mig. Var bitter och skyll på mig. För alla gånger jag sårat dig. Det var länge sen jag tappade tron på mig själv.

Jag ska krypa ner i soffan under mina tre lager av filtar nu och lyssna på musik. Deppa lite. Och efter midnatt ska jag tända första adventsljuset. Tänd ett ljus och låt det brinna.