Jag hade ju tänkt att jag skulle ta och hitta mig en karl inom den kommande framtiden. Men - och ett stort men - jag behöver ingen karljävel för att känna mig misslyckad. Jag klarar mig själv om jag nu måste klara mig. Jag har varit tillsammans med en knarakare utan att börja droga själv, jag har varit med om att min pojkvän inte kommer hem från jobbet fastän både mamma och kontaktperson har ringt och berättat att jag försöker ta livet av mig. Mina rakblad har legat framför ögonen på honom, men tro för fan inte att han slänger dem för det. Jag har blivat kallad rakbladshora, smittfitta och att inte förtjäna att andas luften eller att äta maten. Allt av så kallade män. För att inte tala om de som har tagit mig i röven utan mitt tillstånd, kört in kukhelvetet i munnen på sig och sprutat sitt jävla gift i käften på mig. Till och med min farsa har sagt att jag är helt hopplös och att han ska säga upp kontakten på riktigt. Allt detta av så kallade karlar. Män. Och de jävlarna kan fara åt pipsvängen med en fjärt! jag kanske skulle gå och hälsa på den där idiotfan och köra kniven i magen på honom. Eller ännu bättre, jag skär halsen av mig själv och skyller allt på honom. Han finns ju ändå i registret. För jag är trött nu. Jag är trött på allt och alla i princip. Idioter. Den som jag är minst trött på är min lilla älskling. Min bebis. Mitt allt. Och sen Ludde. Ur karlsläktet då. Kusinerna är okej, farbröderna lika så. Släkten rent utsakt. Molgan. Här kommer gud och hon är jävligt förbannad! Men tro inte att jag kommer att skaffa en brud för det. Brudar är lömska och pratar bakom ryggen på en. I alla fall dem som man är tillsammans med. Jag är alldeles för snäll, jag förlåter för lätt, så har det alltid varit. Det är därför jag alltid hamnar nere i skiten hela tiden. Men det är slut med det nu. Jag vill inte knulla bara för att något kåt jäkel ska kunna filma det, jag vill inte suga bara för att han är upphetsad. Jag vill inte längre. Det är slut. Det är slut mellan Rödluvan och Vargen!