Natten var förjävlig, det ska jag vara ärlig om. Jag föll som fan. Ensam självklart. Det började med att jag lyssnade på Angel, något som var väldigt dumt. Jag får alltid ångest av den. Men den här gången var extrem. Det var som att en röst genom texten sa till mig att jag måste ta livet av mig. Begå självmord. Jag var alltså suicidal (suisidal) som man kallar det nu mera. Jag grät rätt länge, jag skakade i kroppen, hackade tänder något kolosalt, och ropade för mig själv. På hjälp. På Tim. Jag skickade ett sms till Ulrika och ett till mamma om att Angel säger åt mig att jag borde ta livet av mig. Mamma ringde i morse och var jätteorolig. Ulrika ringde också, men då vågade jag inte svara. Erbjöds en akuttid idag, men eftersom jag hade planer hela dagen så ska vi hörs på måndag igen. Kanske får jag en ny tid då. När jag hade skrikit ett tag och gråtit ännu längre, då gick jag in och satte mig i mörkret under vattnet i badkaret. Varmt vatten så att det skulle svida på kroppen. Jag stod emot tankarna på att skada mig själv, mest för djurens och familjens skull. Mig själv struntar jag egentligen i. Men eftersom att Tim kommer hem och drygt två veckor så vill jag inte ha några nya sår då. Ett tag tänkte jag på strypning, men lät bli. Överdos var ingen idé eftersom jag hade grejer för mig idag. Sprit hade jag helt enkelt ingen lust till. Sängen blev blöt och kudden blev ännu blötare men jag sov hela natten.

Tog mig upp runt halv elva idag. Helt slut. Ville egentligen inte gå upp, men eftersom jag hade planer med kontaktperson Freddie så fick jag masa mig upp i alla fall. Medans jag satt och stirrade på klockan och mådde allmänt pyton tillsammans med Dead By April så missade jag självklart busshelvetet. Så jag fick gå istället. Som tur var så var det inte bara jag som var sen.
Vi åkte till Tulpanens hus och kollade på en orkidéutställning. Rätt så maffiga växter de dära.  Jag har ju några hemma, men de har bara blad och inga blommor då blommorna vissnade rätt så snabbt. Utställningen var rätt liten och egentligen inte alls värd sextio spänn. Vi tog en fika och satt och pratade bort tiden. Klockan ett skulle jag träffa arbetsterapeuten på psykiatrin. Åtta minuter i ett tittade vi på klockan. Det blev till att rusa och höra av mig om att jag skulle bli sen. Kom väl femton minuter senare än vad jag hade tänkt från början. Skulle ha en utvärdering av mitt älskade kedjetäcke för att se om jag skulle få behålla det, det är ju ett fruktansvärt dyrt täcke, men jag fick behålla det. Så nu kan jag förhoppningsvis fortsätta med att vara glad.

Årets första snö kom förresten till Stockholm idag. Eller årets och årets, det här halvårets första snö. Det blev en smärre chock och nu är det en vinterjacka som står på inköpslistan, men som tur var så var det inte så kallt. Dock tog jag på mig mössan. Den som alla säger att jag ser ut som en tomte i, den mes alla vita bollar på.

Efter psykatrin blev det av inte till Globen med mamma. Vi skulle ju se på Mamma Mia. Och så jäkla bra det var. Jag kände mig glad, jag sjöng med och jag lyckades hålla mig vaken fastän jag var så trött sekunderna innan. Jag kan inte riktigt förklara hur bra den var, mer än att jag skulle vilja se den om och om igen. Det skulle nog mamma också göra. Och känner jag mig själv rätt så kommer jag att kolla på filmen rätt så snart. På tal om film så har jag inte hunnit kolla på Draculafilmen än.
Efter föreställningens slut gick vi och åt, och jag glömde ju självklart bort att köpa skivan som jag hade tänkt att jag skulle göra i pausen. Men käket var okej även om vi fick sitta och vänta rätt så länge. Och eftersom jag hade lite kosing över så bjöd jag. Man kan väl säga att allt som allt blev det ändå en bra dag. Det är bra. Ikväll blir det väl TV om jag känner att jag orkar.