Motsträvig rackare
Jag skulle även vilja träffa Nellie. Emmy och Ekans lilla tjej. Hon borde väl ha fyllt lite mer än två år nu. Men det lär nog dröja innan jag får träffa henne. Om det ens någonsin blir av. Köping är nog inte så jätte aktuellt som det känns nu. Men någon gång kanske det blir av.
Camila och Onnes lille parvel skulle jag också vilja träffa, men definitivt INTE Onne. Det vet vi ju hur det ser ut på den fronten.
Jag fick i alla fall träffa mitt lilla kusinbarn Melvin för inte så länge sedan. Fin liten kille. Längtar efter att få berätta för honom att han kommer att få en syssling, när nu det blir. Undertiden får han nöja sig med Timpan, heh.
Jag var ute och fotade lillskiten lite när vi var ute på prommenad nyss. Han var så fin på kortet tillsammans med höstlöven som jag fick av Mia innan jag hämtade hem honom. Jag har fotat honom alldeles för lite, det inser jag nu när han inte längre är valp. Men höstbilder, det ska jag i varje fall ta. Något som definitivt inte är det enklaste på egen hand. Får be mamma om hjälp nästa gång och då ska jag se till att ha den vanliga kameran med mig. Vilket påminner mig om att jag måste ta lite mer kort på Grabbarna Grus också. Både för att jag vill och så att jag kan skicka några till Örjan. Men några bilder på fjompen blev det i alla fall.
Jag funderar på om vi skulle ta och åka iväg på en picknick någon dag jag och Timmen, jag vet bara inte var. Haga parken? Jag vet inte. Det kanske inte ens blir av. Vi får se.
Tack för de orden <3. Jag förstår att du blev sotis, inget fel med det alls, och du behöver inte känna att det var dåligt av dig alls. Det tog 14 månader att bli gravid med Benjamin, och jag näst intill avskydde alla kvinnor med gravid-magar och familjer med bebislycka innan jag själv lyckades. Nu ser jag också att det var lite ego att känna så, men det är nog faktiskt helt normalt...
Och så otroligt söt han är, din lille lurvboll, hihi! Jag saknar våra katter så det gör ont ända in i själen! Men jag har pratat med min Mormor varje dag, ett par gånger om dagen nu, och de har det hur bra som helst. Mauritz är lite skraj för att vara ute, men det är helt förväntat. När han var bebis hade han det jättejobbigt tills vi kom och hämtade honom. Men det kommer gå över, inomhus är han hemma nu och med Mormor och Morfar trivs han verkligen. Och Mizschka är helt galen, haha. Jagar och springer ute och gör glädjeskutt mest hela tiden. :-)
Har du börjat använda bloggappen än? Är detta gjort med den?
Fina bilder förresten :)
Jane: du har nog rätt i allt du säger. Eftersom jag inte har kommit så pass långt att jag kan se tillbaka på det än så förstår jag vad du menar. Jag blir lätt sur när jag ser någon med bebismage, men jag kan hantera det bättre nu än innan så det är ju i alla fall positivt.
Ja, eller hur. Han är jätte fin. Lite långhårig nu bara, men värre kommer det bli. I och med att det har börjat bli kallt så kan jag inte trimma honom nu utöver än i ansiktet. Och han som inte gillar att bli borstad. Hurra -_-' Förstår att det känns jätte jobbigt men det är ju ändå bra att det har blivit som det blev. De har det bra, det är det viktiga.
Daniel: nej, jag försökte flera gånger men lyckades aldrig. Blir ett nytt försök lite senare. Men bilderna är tagna med mobilen i alla fall, alltid nåt ;p Och tack :)
