Idag blir det tillslut av att trimma lillskiten. Det har blivit ändringar fram och tillbaka. Från början skulle det ha varit igår, sen blev det ändrat och skulle ha varit i onsdags och till sist blev det alltså bestämt att det ska bli av idag. Det är verkligen på tiden, det går knappt att se hans ögon. Och då undrar jag hur mycket HAN kan se som har hela gardinen framför sig. Det kanske kommer att se lite lustigt ut med bara ansuktet trimmat, men det bryr jag mig inte om. Han måste ju få kunna se och hålla sig varm på samma gång. Overallen som han har är inte direkt varm. Och ja. jag har skaffat honom en overall. Detta för den simpla lösningen att han inte alls är förtjust i att bli torkad med handduken och när man försöker dra ur snökockerna ur pälsen. Han är barnsligt förtjust i snö. Framför allt sådan som ligger brevid plogade vägar. Lössnö det vill säga. I vintras när det var så mtcket snö så kunde man bara se nosen på honom när han flög ner i det evinnerliga vita. Lång päls plus snö lika med snöbollsdreads. Alltså, overallen är till för att underlätta för honom. Snön går nämligen inte att borsta bort, vilket betyder att jag måste bada honom efter varje promenad. Och med den pälsen och mitt futtiga hårtork så tar det ett bra tag att få honom torr. Att sedan borsta pälsen efter det är inget som han gladeligen tar emot. Det blir bara en jobbig process för honom. Alltså har jag valt att använda en overall just för att den täcker allt utom tassarna och en bit av benen. Resultat - torr mage. Och för övrigt ger jag själva fan i vad andra tycker om det.

Det blev förresten inget gymmande i veckan. Jag orkade helt enkelt inte. Det blev heller ingen unghundskurs av i torsdags. Jag har upptäckt svaga symptom som jag antar kommer ifrån Consertan. Det visar sig på så sätt att jag under längre perioder upplever det som att jag har lågt socker fast jag inte har det. Jag vet inte om ni är medvetna om hur det känns att få hyperglykemi, lågt blodsocker med andra ord. Jag reagerar som så med att bli väldigt skakig till sättet, ett starkt behov att äta vad än jag kommer åt för att tillsist bli extremt trött och utslagen. Då är det ingen vidare bra idé att ta sig iväg på en hundkurs när man känner sig så. Huruvida det är på grund av blodsockret eller som sympton från något annat. Den här falska hyperglykemin går enklast över om jag vilar eller sover. Och i och med att jag känner mig så i skrivandets stund så ska jag snart ta och bädda ner mig under filtarna så att jag klarar av att åka in till trimningen med ett så stabilt mående som möjligt.
Men än har jag lite tid på mig att skriva mera.

Jag tänkte dra en liten snabbis om vad Kattstallet egentligen är för de som inte har koll på det. Kattstallet Åkeshov är en ideel (?) verksamhet helt beroende av bidrag som tar emot katter från exempelvis kattkolonier, missbrukarhem, vanvård, från ägare som har avlidigt eller som av andra anledningar inte kan ha kvar katten/katterna. Jag är volontär där en eftermiddag i veckan. Det funkar bra både för min mentala hälsa samt att det ger mig något att göra som jag själv har valt så att jag inte sitter hemma varje dag. Nu gör jag ju inte det varje dag, men ni hajar poängen. I tisdags passade jag på att fråga hur det skulle gå till om jag i framtiden vill "byta upp mig" från volontär till arbetsträning. Det var inte alls svårt att göra. Mia (som jag tror är chef) sa att hon var mycket nöjd med mig och att jag skulle få gå före i kön, något som var riktigt kul att höra. Jag trivs bra och det är ett ställe där jag mycket väl skulle kunna tänka mig att börja arbetsträna på om det skulle visa sig att jag tar mig så pass långt i mitt psykiska mående att jag skulle kunna klara av att göra det. Det är skönt att vara där. Avkopplande. Jag brukar sätta mig inne hos katterna och småprata och gosa med dem. Något som stärker både mig och dem. Och det känns alldeles underbart att veta att man gör en så pass bra insats för katterna. Och jag får lov att säga att jag blir förälskad ofta och vill ta med mig dem hem. När det kommer fram en katt och stryker sig mot benen eller hoppar upp i knät och spinner, då blir jag helt varm i magen. I tisdags kom det fram en kisse och pratade jätte mycket med mig, strök sig emot mig, la sig i mitt knä och bussade mig på armarna. Gud så jag vill ha honom. Tyvärr för min skull men otroligt bra för honom så blev han bokad inom bara några timmar efter att ha kommit ut från karantän.  Jag har hittat en alldeles urskön text skriven ur en kattstallskatts syn som jag verkligen kan rekommendera att läsa för den som vill ha lite tillfällig glädje. Idag räddade jag en männsiska. (Googla på titeln för att hitta bloggen, www.metrobloggen.se/wikipedia. (Du får hjälpa mig Daniel, jag kan fortfarande inte länka fastän jag gjorde precis som du skrev))
Och för att göra lite smått reklam, kolla in Kattstallet Åkeshovs hemsida där det finns mera information samt en liten shop med bland annat jätte fina kalendrar för 2012.

Nej, nu är det vilodags.

Jo visst fan, jag har skaffat mig en ny msn. [email protected] för den som är intresserad av att vilja ha den. Anledningen till den nya adressen är för att slippa allt pack på den tidigare.