Så värdefull man känner sig när den så kallade bästa vän är lika gladlynt av sig som Riddar Kato och inte har en uns av vänlighet i rösten som på ett automatiskt band. Det är väl så det känns antar jag. Än en gång gråter jag. Som varje dag hela veckan. Det slog mig att du aldrig någonsin tackade för något du fick. Inte julklappar. Inte presenter. Inte kort.
Inte en enda vän kvar. Ingen.

Gudmor med familj (sysslingar) kom över på inflyttningsfika idag. Slet som ett djur timmarna innan för att hinna pussla ihop råttburen innan besöket. Lyckades med några minuter till godo. Snabbdusch. Då fick jag grymt ont i magen och runt bak i ryggen. Mamma fick hjälpa mig ur. Sen kunde jag inte stå upp rakt eller gå normalt på en halvtimme minst. Värmde riskudden, la mig i soffan och fokuserade på att andas lugnt. Gallstensanfall? Jag vet inte. Spred sig till samma ställen som igår, men inte lika intensivt.
Sen dess har jag varit ur gängorna och bara legat. Ätit för att få upp sockret. Jobbig huvudvärk hela kvällen. Nu rödgråten och trött. Orkar inte riktigt med det som kallas för livet. Släck ner mig ett tag?