Nästa helg kommer finaste Oswald ner. Det ska bli så jäkla kul att träffa honom igen, det är 3,5 år sedan sist! Räknar dagarna och hoppas att de springer förbi. Fast inte den här helgen, för då kommer farmor hit. Det var så härligt att träffa henne på 50-års festen, tänker på henne så ofta nu när hon är ensam. Hon var som vanligt sist till matbordet, även fast det inte var hemma hos henne, heh. Men så är farmor, hon ska alltid greja in i det sista. Framför allt i köket. Det lättade lite att träffa henne, om än bara några timmar, med det blev lättare att andas på ett sätt. Och nu ses vi till helgen igen, så väldans kul! Då ska jag höra mig för om ifall jag får komma och hälsa på henne någon helg och besöka graven. Men denna helg först. Och sen - Oswald! Gud, jag kommer att bli galet nervös minuterna innan, och gissa om det kommer att kittlas i magen! Ser framför mig vilket fånigt leende jag kommer att få på läpparna i samma stund som mina ögon finner honom. Längtar, längtar!