Jag har så mycket att säga, fast ändå inget alls. Hur hanterar man bästa vännens självmordsförsök? Hur hanterar man saknaden efter den finaste mannen av alla? Hur hanterar man att inte få den där satans bruden ur tankarna? Hur hanterar man den otroligt skumma känslan av att längta tillbaka till 51:an? Hur hanterar man egentligen något?

Jag vill göra en extreme makeover av bloggdesignen, men den införstådda vet att jag inte kan sådana grejer över huvud taget. Och att det troligen inte skulle vara det smartaste att be om hjälp. Men det är väl en världslig sak, som den lagom vackre och kloka mannen i sina bästa år skulle säga.

Som sagt, hur hanterar man egentligen något?