Men vad i helvete!? Var fan tog mitt inlägg vägen? Det var ju bara en jävla rubrik som publicerades! Argh!!!

Jag har varit rätt låg den här veckan. Framför allt på kvällarna. I onsdags trodde jag på allvar att det var min sista kväll vid liv. Kan inte förklara varför, det var bara en känsla som trillade ner över mig. Idag har jag fått tillbaka lite ork och livsglädje. Tog en lite längre morgonrunda, åt frukost (!), läst ett tag och nu har jag just svängt ihop en kladdkaka. Tänkte ta och vila en stund nu för att orka med lite längre promenader och kvällen. Bortbjuden till gammelmoster på pensionärsfirande, och innan dess kommer mamma förbi och hjälper mig med att kolla upp om jag får använda gymet och simhallen för Stockholms funktionshindrades riksförbund eller vad det kan tänkas heta. Var inne i onsdags och skulle höra mig för, men då hade ju självklart receptionen bara öppet på tisdagar, fredagar och lördagar. Nya försök idag och hoppas på det bästa.

Så värdefull man känner sig när den så kallade bästa vän är lika gladlynt av sig som Riddar Kato och inte har en uns av vänlighet i rösten som på ett automatiskt band. Det är väl så det känns antar jag. Än en gång gråter jag. Som varje dag hela veckan. Det slog mig att du aldrig någonsin tackade för något du fick. Inte julklappar. Inte presenter. Inte kort.
Inte en enda vän kvar. Ingen.

Gudmor med familj (sysslingar) kom över på inflyttningsfika idag. Slet som ett djur timmarna innan för att hinna pussla ihop råttburen innan besöket. Lyckades med några minuter till godo. Snabbdusch. Då fick jag grymt ont i magen och runt bak i ryggen. Mamma fick hjälpa mig ur. Sen kunde jag inte stå upp rakt eller gå normalt på en halvtimme minst. Värmde riskudden, la mig i soffan och fokuserade på att andas lugnt. Gallstensanfall? Jag vet inte. Spred sig till samma ställen som igår, men inte lika intensivt.
Sen dess har jag varit ur gängorna och bara legat. Ätit för att få upp sockret. Jobbig huvudvärk hela kvällen. Nu rödgråten och trött. Orkar inte riktigt med det som kallas för livet. Släck ner mig ett tag?

Okej, så det blev ingen alkohol igår. Hittade påskmust light på Ica, som inte fanns någon stans alls över påsk (!). Det räckte med must, klarade mig utan vodkan. Inte blivit något idag heller, även om förmiddagen i stort sett bestod av ångest och endast ångest. Syster kom med tillsammans med mamma fastän inget hade sagt något. Kaos. Panik. Inget fungerar. Parkdag med bostadsrättsföreningen. Inget schema alls. Ännu mer panik. Dras åt i bröstet, svårt att andas. Drar några drag med krattan, ont direkt. Kryper ner i sängen i mörkret, syster ute i vardagsrummet, vill inte. Fel i planeringen. Vill inte, vill inte.
Går med på Pizza Hut till kvällen. Mår helt okej, klarar av omvärlden. Efteråt ont. Rätt mycket. En spetsigt pekfinger rakt in i revbenen/under bröstet. Ett hårt. Borrar sig envist längre in. Känns som så i alla fall. Gör ont att andas. Sprider sig över till höger sida. Magen svullnar upp. Gör inget alls, men hör ont ändå. Tim fick följa med mamma och syster. Nerkrupen i soffan under filten. Nästan kramp i bröstet och överarmarna. Trött på att ha ont. Ledsen över att ha ont. Måste söka hjälp, vet inte hur. Inte akut, vårdcentralen? Vill stänga av. Allt ont som tuggar mer och mer. Ont bak i ryggen. Sova redan? Vill bli människa. Inte sjukdom. Försöker vara glad, lyckas någorlunda offentligt. Vill bli frisk. Måste bli frisk. Frisk.

Möter mig själv i spegelbilden. Avskyr det jag ser. Fett och äckel. Ful. Skabbig. Vill aldrig mera äta igen. Önskar att jag hade konditionen till att sticka ut och springa flera mil. En frisk kropp som tillåter flera timmar om dagen på gym. Bara bli av med allt äckel.
Groggat tillsammans med medicinen de senaste kvällarna. Borde inte, men vad spelar det för roll? Har ingen kvar längre. Jag och Tim nu. Har ont i kroppen. Kring gallan och magen. Orkar inte göra något åt det. Helt slut.
En maskin tvättad igår, invikt idag. Storrengöring av burar, råttgrejer och råttrum/garderob. Inredningen ligger i blöt. En överdel färdigskurad, de andra står och "luckras upp" ute i regnet. Det får räcka. För nu.

Ju längre tid i ensamhet som går, desto mer känner jag mig som ett stort misstag. Ett enda stort misstag.

Har bara sovit idag i stort sett. Kroppen tar allt mer stryk. Illamående, yrsel, magont. Vill inte äta, inte dricka. Inte göra något. Orkar inte. Orkar inte alls.

Om du aldrig får se mig igen, så vet du att jag är nära.
Ty blodets röst är stark och tystnar aldrig, min kära.
Vida omkring ska den ljuda så du alltid vet.
Min skugga vandrar vid din sida i all evighet.

Känslorna och måendet har varit blandat idag. Förmiddagen var helt okej. Svängde ihop en sockerkaka, läste lite och fick ett ryck och diskade upp all disk. När jag vaknade upp efter min cirka två timmar långa powernap var jag i stort sett urladdad. Mer trött efteråt än innan. Saknad både inspiration och motivation. Och jag inser mer och mer att mitt positiva ryck bara skedde av "självförsvar" för att distansiera mig ifrån vad som händer. Känner en stor besvikelse gentemot mig själv, jag klandrar mig själv hårt. Upplever ett fysiskt, smått brännande och huggande tryck över bröstet. Framför allt på vänster sida. Men även ett tryck över andningsmekanismerna. Jag intalar mig själv att jag förtjänar det, att det är rätt åt mig, samtidigt som jag nog blir tvungen att erkänna för mig själv att det antagligen är en stark ångest framför medicinska problem. Att det nog mest sitter i mitt huvud, mitt psyke. EKG:t i vintras visade inget. Inte fystestet heller. Det enda jag kan vara säker på är att jag har ont oavsett vad det beror på. Och att jag känner en otroligt stor skuld till vad som händer.

Tog mig ändå ut på en tre kvarts lång (lång?) promenad med Tim runt 20-tiden. Vi gick förbi den inhägnade gården bakom de stora, tomma husen, som i området fungerar som en rastgård. Vi lyckas alltid, till min glädje, bli ensamma när vi väl går dit. Tim får jättegärna leka och busa med andra hundar, och det vill jag att han ska göra, men innan jag släpper honom helt lös tillsammans med andra hundar så måste jag verkligen se till att träna mera på inkallning. Lite skinkost eller hemmagjorda köttbullar kommer att göra susen, jag måste bara komma ihåg att träna på det och ge mig själv en spark i baken. Nu kommer han visserligen varje gång jag sätter mig på huk, utomhus, men han får gärna komma när jag kallar på honom också. På det sättet är han riktigt aspig. När han hittar en doft blir han som uppslukad och glömmer bort världen utanför. Träffar han en kompis lika lek- och busglad som han är så skärmar han av allt annat och bara lever för det roliga. Men det är skärpning på matte det, det är inget som är hans fel. Vi får ta och gå till gården lite oftare och träna på lite olika grejer helt enkelt. Och komma ihåg att ta med lite gott och någon rolig leksak, en frisbee kanske kunde vara något?
Snart dags för dagens sista promenad som antagligen nog kommer att bli kortare än den tidigare.
Förresten, någon har inte en liten klövjeväska för småhundar hängandes? Är lite sugen på att pröva en.

https://cdn3.cdnme.se/cdn/9-1/1862565/images/2012/pic_198913962.jpg" class="image">

Jag har inget emot att skämma ut mig själv, men jag är verkligen ledsen.
Skärpning Charlotte, inget blir bättre av att gråta. Han har ändå alltid förtjänat bättre.

Jag har verkligen skitigt i det blå skåpet den här gången. Rejält. Och det avskyr jag mig själv för.

Bah, vad frustrerad jag blir! Efter ett dussintal försök har jag tillsist hittat ett par olika bloggar om råttor och illrar, men då kan jag självklart inte hitta någon utav dem på bloglovin'! Visst kan jag spara dem som bokmärken, men jag vill ju gärna veta när de uppdateras. Borde kanske börja gå kurser inom datorväsendet och allt därtill. Webbdesign för att bara nämna en sak.
Och jag vill verkligen ha en surfplatta!

Nu är Ingalill efter ett par dagars krångel med saknad av diverse saker äntligen igång. Hon jobbar nu stillsamt på sin första tvätt någonsin. Eller ja, tvätt och tvätt, hon kör sin första rengöring av själva maskinen som rekommenderas vid första start och där efter vid var 40:e tvättcykel.

Det här med att lära sig sin första egna tvättmaskin är inte det lättaste, någon som jag snabbt fick erfara. Att lyckas fippla in språket till franska gör väl inte direkt det hela enklare. Jag får försöka trixa vidare och verkligen se till att för en gångs skull använda manualen så att det hela går så korrekt till som möjligt. Men sen, sen, när jag har lärt mig att behärska henne på bästa tänkbara sätt, då kan jag äntligen tvätta min egna tvätt, woho! Detta ser jag fram emot väldigt mycket. inte bara för att jag slipper dela maskin med andra, jag kan tvätta när jag vill, tvätta råtthängmattor direkt efter städning och behöver och mamma slipper färga all vittvätt ljusrosa. Av misstag visserligen, men ändå.

Så nu blir det till att gå på jakt efter ett tvättställ (lyckas alltid med det undret att använda torkgrejen över badkaret vid de tillfällen då jag som mest behöver duscha; inte alltid jättemysigt när råttinredningen ligger på tork och droppar ner över en) och bästa möjliga tvätt- och sköljmedel som går att hitta.

Okej, vem har varit i farten den här gången?! Blev nyss uppringd av en Niklas ifrån "dalatrakterna" med dolt nummer. Enligt honom var det länge sedan vi pratade sist, vi har antagligen fått kontakt över nätet men han vet inte och sånt bubbel. När jag frågar vad jag heter på hans telefon så får jag svaret "bara ditt namn och Bromma". Vad heter jag undrar jag då för att få reda på mer information. "Du svarade ju med det!" Och här har vi beviset på att ett klantarsel är i farten, jag svarar nämligen aldrig med mitt namn. Aldrig. Efter ett skrattande nej från min sida klickar det i örat. Klantpelle har insett sitt misstag.

Det som är ännu lite lustigare är att i förra veckan ringde en Micke från dolt med exakt samma innebörd eller vad man vill kalla det. Jag är rätt säker på att det är samma person. Kanske samma pulver som terroriserade mig för några år sedan med att ringa dolda videosamtal och visa kuken. Vad är i görningen? Och av vem? Samma nisse som läckte ut med min Facebooksida till Hards "fanclub"? Och vem i hela glödheta är Nakencrille Exhib?

Nu vill jag inte vara den som är den, men jag är inte direkt rätt person att ge sig på på ett sånt sätt. Inte alls faktiskt.

Det är ingen höjdardag idag. Börjar ruttna en hel del nu. Bajsväder ute, genomblöta kängor, huvudvärk, dåliga ögon och är äcklig som skabb. Blä. Nu är jag absolut inte den som borde klaga, det har jag inte gjort mig förtjänt av,men urk, jag vill bara dra något gammalt över mig.

Är visserligen bjuden hem till mamma på mat och snart kommer pappa över och ska försöka blåsa liv i Ingalill, så förhoppningsvis kan jag ta hand om min egna tvätt från och med ikväll.

Jag saknar Jakob. Försöker intala mig att det inte gör något att han inte har hört av sig, men jag känner mig faktiskt lite små-depp över det. Har dock lyckats hålla mig i skinnet och bara skickat ett sms (!).
Och nu är det förresten bara Sids nummer som är raderat, och jag har gått ifrån alla kalla dig för ditt nick till ditt fulla namn. Emil hette alltid Corai, men det ger dig nog inga större fjärilar i magen. Önskar något så in i vassen att du vill fortsätta stå vid min sida. Hoppas hoppas.

På tal om inget, jag vill ha en läsplatta. Så att jag kan läsa fanfics i sängen som Stan sa. Börjar bli jobbigt att göra allt över iphonen, ögonen gillar inte det. Hittat en del bloggar som jag skulle vilja börja läsa, kan vara lite lättare med en större skärm då. Datorn lär väl ligga i delar ett bra tag till innan jag tar mig i kragen och kopplar ihop fanskapet.

Så jättebra gjort Charlotte. Verkligen. Jättebra! Tillåt mig att kräkas upp mitt innandöme, kräkas över min oerhört finkänsliga person. Jag ger er tillåtelse att sätta en kula i det som normalt brukade kallas för mitt huvud.

Jag vet inte riktigt vad det är som händer, vad det är som pågår. Men något är galet och jag vet att det är mitt fel. Jag vet inte riktigt varför, men någon anledning finns det.
Jag önskar att ni kunde förstå att jag inte ljuger, men jag vet inte hur jag ska kunna bevisa det. Vi behöver prata. Öga mot öga. Så att ni/du kan se dem samtidigt, se sanningen i dem. Men det är 99,9 % risk att jag bryter ihop riktigt rejält. Alltså, RIKTIGT REJÄLT. Då vet jag inte vad som kommer att hända.
Jag skulle behöva "kartan" som Margareta har gjort så att jag kan visa den. Om du ser hur långt bort Em är till skillnad mot dig, att du faktiskt är närmast kärnan. Även om du inte tror på mig. Kanske slutet är nått, men det hoppas jag verkligen att det inte är. Jag ska bättra mig. Om du ger mig några guidelinjer om hur.

Om ärligheten ska fram så vet jag inte om jag har hamnat i någon form av psykos eller schitzofrent läge. Jag har minnesluckor under nätterna, drömmar som håller på att kväva mig. Vaknar minst en gång per natt av att jag skriker i en blandning av panik och ångest. Ibland tror jag att jag går i sömnen, kan vakna till av att jag står mitt i lägenheten och inte vet hur jag har kommit dit. Har hittat skräp i skåpen istället för i papperskorgen, glasögonen i soffan fast mobilen brevid kudden. Jag vet inte riktigt vad det är som händer inuti mig. Framför allt inte i huvudet.
Kanske försöker hjärnan behandla de former av traumatiska upplevelser som har hänt under de senaste veckorna; Ziggy mer död än levande, Oswalds giftemål, Freddies mammas död och min mammas då misstänkta hjärtattack. Och farfars död som fortfarande känns overklig.
Jag vet inte hur jag ska ta mig igenom det, men jag är rätt säker på att jag måste försöka göra det på egen hand för att inte förstöra för andra. Mina psykmonster skrämmer iväg folk och nu verkar de tyvärr löpa amok. Jag måste lyckas tygla dem, jag måste. Men på egen hand. På något osannolikt sätt. Jag måste.

...

Ta dina minnen och försvinn ur mitt liv, älskade, älskade du. Älskade, älskade du.

Det är slut mellan Gud och mig. Förlåt.

Jag måste berätta ett par saker. Det här med magen, det är ingen bebismage. Det var det väl heller ingen som trodde, men för att vara på det säkra med det så kan jag säga att det som syntes var inget annat än en jävla massa gas, fett och jag som blåste upp mig så mycket jag bara kunde. Det var jag och syster som la upp den för att se om vi kunde lura någon till att tro att den var riktig. Som du när du försökte tuta i mig att du hade rakat av dig allt hår. Men jag hade gärna önskat att det hade varit en riktig bebismage.

Det andra, där finns det väl inget annat sätt att göra än att bra säga det rakt ut. Det är klart som tusan att jag var kär! Varenda sekund under en väldigt lång tid. En del av mig är det fortfarande. Även om jag försöker förneka det. Mest för mig själv.
Och dum som jag är så trodde jag faktiskt att du var det också. Kär. I mig. Dumt va? Jag vet.

Jag vet inte vad det är jag har gjort fel, men jag älskar dig. Jag älskar dig, Christian. På alla tänkbara sätt!

Vad ska jag göra, George? Det börjar spåra ur nu. Jag är rädd.

Jag måste bara få nämna en snabbis om en blocketannons som jag såg härom dagen. Det var en tjej som sålde två råttor. Reagerade först på att hon hade spån till dem, sedan ännu mer när jag fick se att den ena råttan älskade ostbågar(!), men när det stod att den andra älskade lök (!!!), då var måttet rågat. Man kan ju självklart inte veta allt, men man kan väl i alla fall ta reda på vad som är giftigt för dem, och sen krävs det väl inget snille för att lista ut att man inte bör ge djur av alla de slag skräpmat och snacks?! Men men, man lär sig med tiden.

Jag måste ju bara passa på att mysa lite extra med råttisarna när Tim är på påsklov. Det kan vara lite knivigt att få livliga råttor på bild, framför allt i mörkret med iphone-kameran. Men några bilder på mig och James fick jag till. Usel kvalité dock. Får norpa hem den vanliga kameran som har blivit kvar hos mamma snart.
Skulle jättegärna vilja skriva lite om varje bild, kunna förhandsgranska och så, men eftersom jag bara mobilbloggar nu för tiden så går det tyvärr inte.

Jisses vad det var roligt att träffa Eva idag. Insåg inte hur mycket jag har saknat henne. Jag älskar att prata med henne. Om allt. Det är som att hon förstår allting utan att man behöver förklara. Kommer nog att titta in hos henne många gånger framöver.
Och på något sätt lyckas jag alltid charma hennes hundar, hihi. Basco, förra fina killen, respekterade mig direkt eller vad man ska kalla det. Jag menar, en vuffse som skäller på en hundvan Grodan men inte på mig, det talar sitt eget språk. Och nu idag blev jag hälsad välkommen med en massa pussar av nya killen som jag tyvärr inte minns namnet på. När han hoppade upp på mig så där kärvänligt så var han nästan lika lång som mig. En liten buff i magen, men en buff som medförde glädje in i varenda cell, i varje skrymsle och vrå. Min första stora schäferkärlek, myspys. Hon sa, om jag minns rätt, att han aldrig hoppar upp mot folk som han aldrig har träffat tidigare, att han bara gör det (en liten söt ovana, hihi) med personer som han tycker om. Så otroligt glad jag blir när sådant händer, jag smälter som smör i solsken. Ser fram emot att få träffa vuffs igen, och självklart Eva också! Vilka kanonpolare Timmen kommer att få om det går bra att introducera dem för varandra, men det ser jag inga anledningar till att det inte skulle göra. Picknick på Skeppsholmen, allt som vi kan komma iväg på att göra tillsammans, låter nästan för bra för att vara sant. (Borde verkligen vara en stor och fin ":D" efteråt, men jag försöker av någon lustig anledning undvika smileysar i mitt bloggande.)
Jag tycker synd om Eva för att hon mår allt sämre och sämre, och jag ska inte säga att jag förstår hur hon har det, men jag tror att jag förstår en del eftersom detsamma händer med mig men inte i samma grad. Finns det en Gud uppe bland molnen så får han ta sig i skägget och stoppa nedförsbacken. Skärpning Gud!
Jag ska ta och äta lite nu och sen kojsa , öm och stel i hela kroppen, men jag måste bara få säga att marsgrisarna hennes var så jättesöta! Första gången någonsin som jag ser en Lakeland/Skinny på nära håll, riktigt spännande. Och så de underbart ljuvliga mössen, vilka fina tjejer! Ska genast ta och kolla upp uppfödaren.
Det var otroligt trevligt att träffa dig igen , Eva. Hoppas vi ses snart igen!
(Är inte Matsvin och Marsgris de sötaste namnen av alla?)

På väg in till Eva efter en snilleblixt som kom till mig som en gåva från ovan. Hon är ju jättehaj på det där med datorer! Så efter ytterligare två års jakt efter någon som kan tänka sig kunna fixa laptopen har jag äntligen fått napp. Woho! Håller tummen (!) för att hon kan få igång den igen, och lyckas hon inte med det så är jag ändå väldigt glad över att hon försökte.

Jag fick nyss oväntat besök av jättefina Jakob från VH. Det var snart två år sedan vi sågs sist, nästan på dagen fast om en månad. Hade nästan glömt hur fin han var. Håret var lite längre, men annars var han sig lik. Jag lyckas dock varje gång glömma bort hur satans lång han är! Säkert två och tio. Minst. Men han är ju smal som ett benrangel också vilket gör att han ser ännu längre av. Han har så vackra ögon, så mjuka läppar, så ömma kramar. Vi drack te ute i köket, kolate med polkagrishonung och mjölk, pratade om det mesta, kikade på djuren och finulade över vad man skulle kunna plantera på uteplatsen. Det är ju så bra nu efter flytten, tio minuter plus gångväg till Spånga station, sedan pendeln raka vägen till VH. Han åkte nyss, tiden rann iväg rätt fort, ändå vill jag rusa till bussen och åka dit så fort det bara går. Hur länge kommer jag att klara mig utan att längta ihjäl mig efter de djupa ögonen och de mjuka läpparna? Vem hade kunnat ana att gula Blend kunde lukta så underbart gott tillsammans med en vanlig kroppslukt?!

Morfar kommer över tidigare, så nu har jag ett set med fina utemöbler att dekorera den lilla tomten med. De kommer att passa in så bra. Och med Badenbadenstolen och den framtida hängmattan, alla växter, det kommer att bli så fint!

Har varit iväg och köpt nya ingredienser till råttorna och mössens torrfoder, så nu blir det påfyllning i dagarna. Fixat lite nya frön att grodda av också. Det ska bli kul att se hur det går med andra frön än bara alfalfa. Kanske försöker att dokumentera det en del till och med.

Fick tag på Emilia med kattungarna nu under eftermiddagen. Tyvärr var de utekatter, men hon blev jätteglad över att jag hörde av mig. Så nu ska jag hålla lite utkik efter andra missar. Eventuellt att jag lägger upp en annons på blocket och/eller iFokus om vad jag vill ha katterna till, vad jag kan erbjuda dem och allt sånt. Så att det blir rätt från början liksom.

Dags att fixa lite mat nu. Sen kolla om det finns något vettigt på tv eller fortsätta läsa. Tim blir kvar hos mamma, så det blir en lugn kväll ikväll.

Rörmokaren är på plats och installerar lilla Ingalill, Timpan har påsklov hemma hos systeryster och mamma, själv ligger jag mest och gör inget alls.

Tänkte ta en riktig läsardag. Det finns så många olika böcker som jag vill läsa, men jag kommer bara inte igång. Den som känner mig sedan ett par år tillbaka vet hur mycket jag älskar att läsa. 108 böcker på ett år när jag förde lista över dem. Och för den som inte känner mig sedan högstadieåldern kan utan problem förstå det efter en blick i bokhyllan. Oj, förlåt mig, bokhyllorna ska det givetvis vara.

Upptäckte att Hungerspelstriologin finns för ett paktetpris för dryga hundralappen på Bokus. Så sugen på att köpa dem, men det är tveksamt om ekonomin tillåter det. Fast jag har ju kvar presentkortet på Sf-bokhandeln som jag fick i födelsedagspresent av Freddie, så ett hett alternativ skulle kunna vara att kika där. Endast framtiden får visa det.

På onsdag nästa vecka, 18/4, ska jag medverka i en intervju angående alkoholvanor hos HBT-tjejer. Inte helt säker på hur det kommer att gå till, men jag kommer att få två biocheckar som tack för min medverkan, och det är ju inte helt fel. Men om jag ska vara ärlig så skulle jag mer än väl nöja mig med ett rum fullt av tjejer. Hoppas hoppas hoppas att det kommer att finnas några butchar där. Lite väl mycket avslöjat kanske, men varför dölja det, det är nog väl känt hos de flesta i umgängeskretsen. Hihi.

Åh, jag saknar min lilla kille! Får se om han kommer hem under dagen eller om han blir kvar någon dag till. Syster har påsklov och är ensam hemma så hon har lånat honom som sällskap. Men det känns rätt skönt egentligen. Han totalratar torrfodret här hemma och även om fodret är uppblött så äter han inte förrän framåt sen eftermiddag/tidig kväll i alla fall. Alla löpande tikar som får honom lite ur balans. Ska ta och ringa veterinären och boka tid för kastrering.

Gömma näsan bakom boken nu och dricka upp te't. Kanske höra om Stan har lust att åka till Sf redan i eftermiddag förresten.

Min lilla pojke tycker om att krypa ihop och ligga och sova på soffkuddarna i ena hörnan. Annars gosar man gärna ihop sig vid mattes fötter eller hamnar under filten när matte vilar.
Han ser så gullig ut när han bökar omkring med vår mysfilt för då blir pälsen helt statisk och öronen står åt alla håll och kanter. Jättesött.

Så här tjusiga har mina "egen-odlade" alfalfagroddar blivit efter en vecka. Tänk att det har gått så snabbt! Man skulle kunna tro att det är en hope knoddar som har tittat fram, men riktigt så bra gick det inte.

Hittade en superbra sida på nätet (sund.nu) som förklarade jättebra om vilka groddar man kunde grodda själv - från frö då - och vad de innehöll samt vad de var bra för.

Kommer definitivt att vilja grodda mer, både alfalfa och andra frön, så flera "groddburkar" är ett måste! Det går ju så klart bra med vilka burkar som helst, men när det är dags för att skölja igenom frön och skott, så passade denna med "sil-lock" perfekt.

Och så är det ju så rogivande med att odla olika grönsaker, bär, kryddor med mera. Så fort det blir ett lite mer stabilare och varmare väder ute så är det jag som börjar rota och joxa runt i trädgårdslandet på fina uteplatsen. En såbänk är också ett måste. Om dryga året är jag närmare 50 än 0, börjar märkas kanske? Hehe.

Påskaftonskväll. Bra film i form av Harry Potter and the Halfbloodprince, fullt påskägg och underbart sällskap på fyra ben och svans. Ändå ligger jag här drömmer om att ha dig nära. Förbannat typiskt. Vänta på någon som aldrig kommer. Fan.

Glad påsk alla :D

Dags att åka till Köping snart?

https://cdn2.cdnme.se/cdn/9-1/1862565/images/2012/pic_197304677.jpg" class="image">

Vällingby. Bussen på väg hem. Motstod lusten att gå till systemet samt att köpa mer godis. Alkohol har jag kvar. Renat. Godis har Ica Spånga för 3.90 imorgon. En nudelwok, doftblock, kycklingköttbullar, p-piller, simvastatin och en jävla massa te. 4 hg, fyra sorter och 100 spänn.
Huvudvärk och nästäppa. Bakfylla eller pollen? Pollen. Sitter på ögonen också. Avstod från pollensprayen. Kör på allergitabletter och vanlig nässpray istället.
Somnade gråtandes. Mardrömmar hela natten. Försov mig och missade tiden till kuratorn på SCÄ. Ännu mer ont i huvudet, alldeles för ljust ute. Behöver vatten. I massor.
Inrett akvariet åt mössen efter städningen. Tagit ut geggan ur frysen för att tina upp och ges senare under dagen.
Nervös över att gå ut. Ännu mer nervös över att kanske springa in i Sid, tillbaka från Gotland under påsken. Nervös över att springa in i Benny, bor bara några hundra meter bort. Galet nervös över att springa in i båda samtidigt. Rädsla. Vånda.
Snart hemma igen. Korta meningar idag. Huvudvärk.

Farfar, hjälp mig. Snälla. Jag orkar inte själv. Vet inte när jag får träffa farmor nästa gång. Gör det ont i henne när jag pratar om dig? När jag vill prata men inte vågar? Snälla du. Jag saknar dig så mycket...

Han har fina ögon, Joel Kinnaman. Och härlig röst. Synd.
För det man vill ha mest av allt, det är det som man aldrig kommer att kunna få.

Jag behöver inte en man för att bli lycklig, men ett hembiträde är ett måste!

Trött, men oförmögen till att sova. Ångestvärk i hela kroppen. Värk i tankarna. Vill sluta tänka, sluta känna. Behöver mer alkohol för att stänga av, dämpa. Ensam som bara den. Inom mig skriker en gäll röst att jag patetiskt nog antagligen förtjänar att vara ensam. Att det måste finnas något som jag har gjort fel. Hör Tonys ord inom mig; inte äta maten, inte andas luften. Inte göra något. Hur kan man bli så påverkad? Familjen blir påverkad. Känner ingen lust alls till att göra något dåligt. Inte skära, inte strypa, inte bränna. Inga tabletter. Inte dö. Tänker inte sjunka till den nivån. Men jag måste få mera alkohol. För jag behöver något. Kanske någon. Men vem? Jag vet inte. Vill inte veta. Vill trycka off och sedan hold. Paus. Bara en stunds paus. För att samla krafterna och komma tillbaks. Funderar på gymmet. Träna frenetiskt. Bli av med allt överflödigt äckel som sitter på mig. Slippa tänka. Slippa känna. Bedöva. Crawling in my skin, I become so numb. In the end it doesn't even matter. I become so numb.

Den här lilla filuren fick jag av Sid och Vicky när jag fyllde 18. Jag vet inte hur det kom sig, för jag hade absolut inte sagt något, men på något sätt lyckades han luska fram att jag var förtjust i just kossor. Det kanske stämmer det han säger, att han minns allt fint som han har sagt och att han står fast vid det än. Men en kossa, det är imponerande.

Jag är nykter nu och sover hemma hos mamma i natt, får inte vara ensam. Så inget kommer att hända. Om någon nu är intresserad av att veta.

Jag vet att jag har "frågat chans" på fyllan tidigare, men den här gången slog jag på stort och friade. Vill du bli min fru Gustaf?

Kenny-Oswald Dufvemberg är en gift man. Helvetes jävla skit. Emelie, din man är otrogen och jag är den jäveln som blev utsatt för det.

Farväl Oswald.
Farväl Ziggy.
Farväl Sid.
Farväl.

Jag ville till Jönköping, för att komma bort från den här stan.
Jag ville till Oswald, för att glömma bort resten av världen.
Var vill jag nu? Jag vill till dig, farfar. Jag vill till dig.

Här börjar man bli glad i magen bara för att få reda på att den fan redan har någon. Far åt pipsvängen med en fjärt!

Hälsa farfar att jag älskar honom. Hälsa till U's farfar också.
Den jävligaste stunden i livet var den när du gick. Och allt var förlorat.
Farväl.

Det var nära i natt. Jävligt nära. Och ärligt talat vet jag inte om jag pallar längre. Du har redan lämnat mig...

I should tell you, I should tell you.
I should tell you, I should tell you.
I have always loved you.

Vilken glädje ger det att få tag på Sid när ena bästa vännen ligger på akuten för fjärde gången på mindre än en vecka. Finaste du, stanna kvar. Jag ska alltid finnas där för dig. Aldrig ska jag lämna dig.

Hej. Hoppas allt är okej. Och du, jag tänker på dig hela tiden. De nattliga drömmarna har börjat komma tillbaka igen. Försök inte förstå mig - älska mig bara. Jag är ledsen för mitt beteende. Finaste, finaste du. Den vackraste stunden i livet var den när du kom.

Av någon anledning kom inte texten som hörde till föra inlägget med.

Kärlekens vidunder hoppar ut från ett berg..
Och ibland slår den ihjäl sig mot marken som hallonsylt.

Förlåt. Jag menade det inte. Jag ska vara duktig. Hallonsylt.