... att ha en bästa vän. Jag kan inte svara på den frågan. Det är därför jag inte vill ha en pojkvän som är min bästa vän eller en bästa vän som blir min pojkvän, då förlorar man båda i samma veva när det väl tar slut. Men nu kan man ju konstatera att inget utav det exicterar för närvarande, och antagligen under en bra tid framöver, så det är väl bara att ta så att säga. Inte konstigt att jag stänger av verkligheten så pass ofta. Den här jävla ensamheten. Men jag kan ju inte supa bort all tid, det vill jag inte. Men hur jävla svårt ska det vara?! Det är åt helvete med allt egentligen. Du ser hur jävla snabbt allt svängen nu va? Jag vill inte. Jag vill fan inte. Och jag vill inte ha ont i magen heller!