Jag ska nu berätta något som jag aldrig tidigare har berättat för någon annan än polisen. Den första våldtäkten.

Torsdagen den 23 januari 2003. Jag var 14 år. Han hette Daniel och var 18, lite senare fick jag veta att han var son till min förskolelärare. Vi fick kontakt över nätet och hade träffats en gång tidigare hemma hos mig. Då var pappa hemma. Den här gången var vi också hemma hos mig. Mamma och båda systrarna var hemma. Vi var nere i mitt rum i källaren. Gången innan hade vi kyssts och han hade smekt mig under tröjan. Det var väldigt pirrigt då det var första gången något sådant hände mig. Den här gången när vi skulle ses så hade jag sagt till om att jag inte vill göra något eftersom den förra gången inte hade gått så bra. Jag berättade också att jag mådde dåligt. Han sa att det hände alla, inte riktigt det svaret som jag ville ha. Vi satt och pratade ett litet tag på sängen. Sen la han mig ner och började återigen smeka mig under tröjan. På något sätt lyckades han flytta mig från att ligga på rygg i fotänden av sängen, till att ligga på mage rakt i sängen. Han började försöka dra av mina byxor. Jag höll emot och han lyckades inte på ett tag, men han fick övertaget och slet ner dem till knäna. Han drog upp min rumpa emot sig och försökte tränga sig in analt. Jag var rädd, jag kunde varken röra mig eller säga något. Han försökte ett tag men lyckades inte. Sen la han mig på ryggen igen och satte sig över mitt bröst. Han hade sin kuk precis vid mitt ansiktet. Han runkade en liten stund, sen tryckte han in sig i min mun och sprutade där. Det var äckligt. Jätteäckligt. Jag kommer fortfarande ihåg doften och smaken. Jag svalde. Jag måste ha legat där ett litet tag, för han reste sig upp och gick och ställde sig i ett hörn och muttrade "vad fan har jag gjort". Sen kom han tillbaka till sängen och vi gick upp tillsammans. Vi var ensamma uppe i köket när han upptäckte att en del av sperman hade runnit ner på min tröja. Jag skyndade mig upp till övervåningen och tvättkorgen. Efter det gick han. Jag gick upp på toaletten för att skölja ur munnen. Då hittade jag ett könshår halvvägs ner i halsen.
Sen gick vi ut och åt med familjen. Jag sa inget om vad som hade hänt men jag mådde inte särskilt bra. Det kändes som att jag hade gjort något fel. Vi åt som om ingenting hade hänt.

Det var på natten jag började inse vad som hade hänt. Dagen efter i skolan skickade jag en lapp till en tjej i min klass. "Om en person har haft sex med mig utan min vilja, är det våldtäkt då?". Hon tog mig åt sidan utanför klassrummet och svarade med ett ja, samt att jag skulle berätta för min mentor. Så jag gjorde det. Det var jättesvårt men jag fick det ur mig. Hon ringde mamma och berättade. Mamma i sin tur ringde till min moster och hon ringde upp mig. Jag fick berätta på nytt vad som hade hänt men jag gav inga detaljer. När mamma kom hem den eftermiddagen ringde hon polisen och anmälde, sedan fick vi åka till akuten. Hela den kvällen spenderades på sjukhuset tillsammans med polisen och min läkare. Vi hade bett henne om att göra våldtäktskittet eller vad det heter. istället för att en främmande läkare skulle göra det. Vi var hemma runt ett den natten. Polisen kom hem och samlade in alla bevismatreal i bruna papperspåsar. På något sätt kunde jag sova den natten i alla fall, men jag sov tillsammans med mamma.
Dagen efter fick vi åka till polisstationen och berätta allt på nytt. Jag tror att jag filmades samtidigt. Sen följde ytterligare ett par dagar med fortsatt polisarbete när jag fick peka ut vem det var och så vidare. Självklart hade inte polisen någon bild på honom så det slutade med att jag fick visa dem bilden på nätet istället. Västerorts bästa polis fick jag, men bara någon månad senare las förundersökningen ner. Vi överklagade med det las ner i alla fall. Jag minns att jag sprang in på toaletten och dunkade huvudet i väggen efter hon vem hon nu var hade berättat det. Sen följde år av samtal på brottsofferjouren för unga, stöd för unga brottsoffer. Samtal som fortfarande pågår. Både om den våldtäkten och ytterligare andra.

Nu är det säkert många som säger att det där var ingen våldtäkt, det skedde inte ute. Men nästan inga våldtäkter är överfallsvåldtäkter. Färre en 10 % sker på det sättet. Ytterligare några säger att det inte skedde med våld, andra att det inte är en våldtäkt för att jag inte sa nej. lagen säger också så till viss del. Men det faktum att jag var minderårig gör det till en våldtäkt oavsett vad. Och de flesta våldtäkter som sker sker i hemmet mellan två partners. Oftast är det flickvännen som ligger med sin pojkvän utan att egentligen vilja det, men hon gör det för hans skull eller av rädsla. Kanske är hon rädd för att han ska göra slut om hon inte ligger med honom. Men det gör det inte mindre till en våldtäkt för att det skjer på ett sådant sätt. Och man ska inte behöva säga nej för att den andra parten ska förstå. Man måste se till alla signaler. Säger rösten inget säger kroppen antagligen mycket mera. Och säger kroppen ja så måste man lyssna till rösten istället om den säger nej. Ett nej är alltid ett nej.
Sex med en minderårig är alltid en våldtäkt oavsett om det är frivilligt eller inte, kom ihåg det!

Och dömm mig inte för vad jag har varit med om nu när jag väl har berättat det, jag dömmer inte dig efter din bakgrund. Detta var historien om mitt liv, eller i alla fall en del av det. Kanske skriver jag mer en annan gång, vi får se. Och om jag inte berättar det för just dig, då är det antagligen för att jag vill skydda dig. Tänk för övrigt på den saken att för mig är sex för det mesta bara sex och ett sätt att skada mig själv på. Visste kan jag ha sexuella relationer med folk som jag älskar och för att det är skönt, men det händer också att de personer jag verkligen älskar och bryr mig om, dem rör jag aldrig. Har jag aldrig rört dig? Då vet du det nu.

Jag måste bara få lov att säga att min lilla älskling var ett jättestort stöd igår. Den lille vilden visste allt vad som pågick. Han ställde sig med tassarna i sängen, morrade och skällde och stirrade surt. Han försvarade mig. Och nu lär jag väl aldrig mer kunna ha sex hemma, något som inte alls är mig emot får jag glatt erkänna. Han är allt underbar min lilla kille.

Det blev ingen Potter igår till min förtvivlan. Det blir idag istället. Men bara jag får se den så är jag nöjd. Jag har ju ändå ett kilo godis här hemma.

På tal om godis så har jag börjat prata med en väldigt söt butch. Kanske skulle man helhjärtat ta och ägna sig åt tjejer istället, men där vet jag att jag ljuger. Men hon är söt i alla fall och snäll att prata med. Så den där 59-åringen som är ute efter mig på Spray, han kan ju ta sig i brasan. Vad fan tror han egentligen?! Vill jag träffa någon i den åldern så träffar jag min pappa. På ett ickeperverst sätt. Jag vill inte träffa gubbjävlar! Och med tanke på kniven under kudden så vill nog inte de träffa mig heller. Om man skulle ta och leta fram det där överfallsalarmet eller skaffa en pepparspray, det var någon som sa att man kunde göra en egen. Och sån där röd peppar vet jag av egen erfarenhet att den svider i ögonen ett bra tag. I värsta fall får man väl ta och ge en spruta, men då blir det väl ett dödsfall på nacken. Det kan ju tänkas lite onödigt.

Men i alla fall, jag är på bättre humör idag och har kommit över det värsta med att jag var rätt så klantig igår. Det är en bra början.