Bloggdesign

Jag har med hjälp av en annan blogg försökt klura ut hur jag skulle kunna försöka mig på att göra en egen design till bloggen. Något som tyvärr inte har gått så värst bra. Jag skulle väl kunna klura ut var jag ska klistra in de nya koderna, men jag har inte en susning om vad som ska tas bort och vad som ska läggas till. Det var en bra förklaring men på egen hand kommer jag nog inte att komma så långt.
Att försöka pussla ihop en egen header eller i alla fall en bild får nog bli det att försöka sig på. Men för att lyckas med det kan det ju underlätta att ha photoshop. Laddade ner en fil, men hur tusan jag ska få det till ett fungerande program vette gudarna. Det får väl bli någon gång i framtiden när allt vill klaffa. Annars får jag ta och önska mig en webdesignare i julklapp.


Torkad kyckling

Idag blev det i alla fall hundkurs. Gick bättre den här gången än förra för att jag hade med mig godare godis idag. Nu håller jag på att göra eget godis av kyckling. Har en massa småbitar på tork inne i ugnen. Men det är lite bökigt att det tar så lång tid. Enligt mamma ska värmen stå på 50 grader och det ska stå inne i flera timmar. Min ugn gick som lägst att ställa på 75, men nu efter ungefär två timmar inne och fortfarande mjukt så tog jag och höjde till 125 grader. Nog för att förmiddagen är hur fri som möjligt imorgon, men jag vill inte komma allt för sent i säng bara för den sakens skull. Men ett tag till ska jag nog kunna hålla mig vaken. Än finns det ett gäng avsnitt kvar av Sjukan att titta på. Eller varför inte ett par spår av I denna stilla natt. Och så kan ju Timpan få en promenad till.

Det känns som att jag har en massa att säga men jag vet ändå inte vad. Det är skönt att få skriva av sig, men samtidigt så kanske man inte ska haspla ur sig allt för mycket. Jag vet inte riktigt. Jag kanske skulle ta och ligga lite lågt ett tag.

Tänkte ta en sväng förbi Bromma Blocks imorgon. Erbjudandet på 2 kg James Wellbeloved för 49:- finns fortfarande kvar. Och så verkade den nya färgpatronen som jag skaffade idag inte fungera. Han i affären sa att eftersom det var en kopia av originalet så var det inte säkert att den skulle godtas av skrivaren. Så jag tänkte passa på att leta efter den vanliga på Clas Ohlson och hoppas på att de har den. Fast det är ingen brådska. Bara det blir fixat innan jul. Kommer antagligen att titta runt på en massa grejs som jag inte behöver men det skulle vara rätt så avkopplande.

Jag har min tid hos Margareta imorgon för första gången på fyra veckor om jag inte minns fel. Det känns rätt bra. Inte att det har tagit fyra veckor då, utan att få gå dit. Det kommer att sitta fint.

Det är sista gången på unghundskursen imorgon också. Både roligt och lite trist. Det har varit en rolig kurs i alla fall och det är det som är det viktiga. Har vi tur så får vi ett sånt där fint diplom som vi fick på valpkursen, heh.

Som en slutsats så här i förväg om morgondagen så kommer den nog att bli helt okej. Och det är ju aldrig fel.

Tomma kvällar

Jag glömde en sak, och eftersom jag inte vet hur man redigerar inlägg över mobilen så får det bli ett nytt.

För dryga två år sedan pratade jag i telefonen varje kväll/natt innan jag somnade. Sen hade jag ingen att prata med längre. Kvällarna har varit tomma sedan dess. Jag har fortfarande ingen att prata med, det känns rätt jobbigt. Men jag gör det bästa för att förneka det för mig själv. Måste man vara i ett förhållande för att ha någon att prata med?


Saker under min hud

Det blev inget kattstall idag. Kom hem vid nio imorse. La mig i soffan direkt för att lugna magen som inte kändes så bra. När jag vaknade strax innan tolv gjorde den fortfarande ont. Ondare. Det gjorde ont att stå, ont att gå. Ute på promenaden började det göra ont i bröstet. Och halsen. Som om någon hade gett mig ett kraftigt slag. Sen kom ett illamående som har gått i vågor sen dess. Jag har legat hela dagen och inte mått så där kalasbra. Vid några tillfällen var jag säker på att jag kände rörelser i magen till och med. Och tillsammans med de senaste veckornas återkommande illamående...

Jag har fått tillbaka mitt intresse för reptiler. Och återupptäckt hur coola axolotler är! Något roligt i dagens magplågor i alla fall. Är magen bättre imorgon så kommer jag att kunna unna mig någon eller några timmar på stan och införskaffa lite prylar. Jag hoppas att magen blir bättre!


Ändrade planer

En planerad slappkväll framför tv:n blev utbytt mot läxhjälp till syrran hemma hos mamma. Men nog kände jag mig effektiv alltid. Och håll andan, jag tyckte att det var riktigt roligt.
Kurserna till Komvux ska vara sökta senast den 2 november. Hoppas att jag klarar av att söka själv den här gången. Men vad att välja? Filosofi, religion eller fotografisk bild?

God natt.


Finally!

Pengarna har kommit. Kanoners. Nu ska här handlas inom rimliga gränser. Viktigast är avbetalningen till mamma, pengarna till Tim, skulden på biblioteket och torrfodret till råttorna. Sen tar vi't som det kommer gällande vad som behövs.


Jag vill ha jul!

Varje gång jag upptäcker att det inte är snö ute så gråter jag en skvätt inombords. I fredags när det inte var lucia trots en tidig morgon så blev jag lite ledsen då också. Jag längtar efter julen. Gemenskapen, glädjen, värmen. Känner en kraftig frustration över att pengarna fortfarande inte har kommit in på kontot; jag vill ju ut på julklappsjakt! I vanliga fall är jag alltid ute i sista stund, men nu vill jag börja så snart som möjligt. Både för att försöka hålla en så stabil ekonomi som möjligt och för att julklappsletandet gör mig riktigt glad och lycklig. Jag vill jag vill jag vill. Snälla utbetalning, kom snart.

Nu har Tim kommit in på sin sjätte dag av den nya medicineringen som ska pågå i hela 90 dagar! Tydligen visade proverna på en b-vitaminsbrist, varför vet jag inte. Så nu står vi båda på en daglig medicinering och vi blir mer och mer lika, rätt skoj. Den största skillnaden är givetvis utseendet dådå, men även att han är otroligt lättstucken vilket jag inte alls är.
Glädjande nog har hans mage blivit rätt så mycket bättre efter det senaste foderbytet till James Wellbeloved. Duck and rice kibble. Ett märke som jag varmt kan rekommendera. Självklart finns olika sorter. Anka, kalkon, lamm och vit fisk. Fodret innehåller endast en proteinkälla och är perfekt för hundar med känslig mage. Och då Tim tydligen är känslig för flera proteinkällor så funkar det här fodret kanon. Jag kommer framöver, till den grad det är möjligt, att endast ge honom godis, tilltugg och festmat bestående av vitt kött, då framför allt fågel. Rått, kokt eller torkat. Som lagad mat självklart utan ben! Men emellanåt kan jag tänka mig att ge honom till exempel grisöron, vom, torkade delar av nötkreatur och liknande vid festliga tillfällen men då hålla extra koll på magen som spårar ur direkt. Blötfisarna som han la av tidigare i veckan var inte överdrivet gulliga direkt. Men han är så förtjust i ovan nämnda saker att han kommer få det vid enstaka tillfällen även om magen inte är så glad över det. Jag jämför det lite med att äta chips eller liknande; ibland får man unna sig det även om det inte är det nyttigaste. Timpan mår i alla fall bättre än tidigare, det är det viktiga.

Jag har efter flertalet år av ogillande tagit kontakt med Viveca från Onsdagsgruppen och helgverksamheten. Hon har förändrats rejält till det bättre och det uppriktigt sagt kanon att återuppta kontakten med henne. Kanske en ny vän? Och som en urhärlig bonus ska hon lära mig att göra egna dreads och kanske till och med göra på mig, woho! Jag har velat ha egna i flera år, men eftersom det är galet dyrt att göra riktiga hos en frisör och jag inte har hittat någon privatperson som kan göra riktiga eller fläta in fejkade så har det inte blivit av än. Men nu börjar det brännas och det gör mig barnsligt glad, hihi.


Att tiga är guld?

Det har slagit mig vid ett antal gånger att det inte finns en enda person som jag kan prata med allt om. Framför allt slog det mig nu ikväll.
Jag hade ett enormt behov av att få prata med någon för någon/några timme/timmar sedan. Som tur var kunde jag prata med finaste Oswald. En otrolig tur. Annars hade jag bokstavligt talat spruckit.
För det är verkligen så. Det finns ingen som jag kan prata med allt om. Framför allt inte om det här. Framför allt inte med den som jag på allvar verkligen trodde att jag kunde berätta allt för. Framför allt inte med honom. Det är ett förbjudet område. Ett område som jag redan har tagit mig in på ett par gånger. Det är få saker som jag ångrar att jag har gjort så pass mycket som jag ångrar det här. Så pass mycket att jag blir illamående.
Tack finaste, underbaraste Oswald för att jag fick prata med dig om det här. Otroligt mycket tack.
Men jag måste verkligen boka en tid hos en kurator. En ny, någon som jag aldrig har träffat tidigare. Snarast.

Att tiga är guld. Hur mycket är guldet värt när jag redan har gått sönder av tigandet?


Fecke

... som syrran skulle säga. Förklaring kommer.

Nu är Timmen nyklippt och fin och alldeles för söt. Jag tänkte fixa fram lite före och efter-bilder, men det får bli lite senare.

För nu är det partaj på g. Eller fecke som syrran skulle säga. Är det över huvud taget någon som känner till att fecke skulle vara ett slang för fest? Då tror jag att jag föredrar partaj.

Och vilken jävla brakfest det kommer att bli! Hela en person kommer. Ziggyziggyliten. Stan ville egentligen komma men jag blir helt enkelt för illamående av att se hans diarrébruna kostym. Han VÄGRAR att gå ut utan den. Jag har försökt att tvinga på honom ett nattlinne och allt möjligt som gör honom lite mer mänsklig och inbjudande, men det är stört omöjligt. Då är det lättare att tämja en bålgeting! Men ja, han blev sur över det med kostymen så han blev kvar hemma istället och då får han väl bli det.

Fifan vad här kommer att röjas. Virgin Cuba Libre för hela jävla slanten, glas kommer att rulla och ögon kommer tappa fästet. Ja, jag vet vad du tycker, men här ska fanimej släppas loss!

Nej, om en skulle ta och klä sig kanske? Men till det vill jag ha lite Tabita.


På det fjärde ska det ske

Idag blir det tillslut av att trimma lillskiten. Det har blivit ändringar fram och tillbaka. Från början skulle det ha varit igår, sen blev det ändrat och skulle ha varit i onsdags och till sist blev det alltså bestämt att det ska bli av idag. Det är verkligen på tiden, det går knappt att se hans ögon. Och då undrar jag hur mycket HAN kan se som har hela gardinen framför sig. Det kanske kommer att se lite lustigt ut med bara ansuktet trimmat, men det bryr jag mig inte om. Han måste ju få kunna se och hålla sig varm på samma gång. Overallen som han har är inte direkt varm. Och ja. jag har skaffat honom en overall. Detta för den simpla lösningen att han inte alls är förtjust i att bli torkad med handduken och när man försöker dra ur snökockerna ur pälsen. Han är barnsligt förtjust i snö. Framför allt sådan som ligger brevid plogade vägar. Lössnö det vill säga. I vintras när det var så mtcket snö så kunde man bara se nosen på honom när han flög ner i det evinnerliga vita. Lång päls plus snö lika med snöbollsdreads. Alltså, overallen är till för att underlätta för honom. Snön går nämligen inte att borsta bort, vilket betyder att jag måste bada honom efter varje promenad. Och med den pälsen och mitt futtiga hårtork så tar det ett bra tag att få honom torr. Att sedan borsta pälsen efter det är inget som han gladeligen tar emot. Det blir bara en jobbig process för honom. Alltså har jag valt att använda en overall just för att den täcker allt utom tassarna och en bit av benen. Resultat - torr mage. Och för övrigt ger jag själva fan i vad andra tycker om det.

Det blev förresten inget gymmande i veckan. Jag orkade helt enkelt inte. Det blev heller ingen unghundskurs av i torsdags. Jag har upptäckt svaga symptom som jag antar kommer ifrån Consertan. Det visar sig på så sätt att jag under längre perioder upplever det som att jag har lågt socker fast jag inte har det. Jag vet inte om ni är medvetna om hur det känns att få hyperglykemi, lågt blodsocker med andra ord. Jag reagerar som så med att bli väldigt skakig till sättet, ett starkt behov att äta vad än jag kommer åt för att tillsist bli extremt trött och utslagen. Då är det ingen vidare bra idé att ta sig iväg på en hundkurs när man känner sig så. Huruvida det är på grund av blodsockret eller som sympton från något annat. Den här falska hyperglykemin går enklast över om jag vilar eller sover. Och i och med att jag känner mig så i skrivandets stund så ska jag snart ta och bädda ner mig under filtarna så att jag klarar av att åka in till trimningen med ett så stabilt mående som möjligt.
Men än har jag lite tid på mig att skriva mera.

Jag tänkte dra en liten snabbis om vad Kattstallet egentligen är för de som inte har koll på det. Kattstallet Åkeshov är en ideel (?) verksamhet helt beroende av bidrag som tar emot katter från exempelvis kattkolonier, missbrukarhem, vanvård, från ägare som har avlidigt eller som av andra anledningar inte kan ha kvar katten/katterna. Jag är volontär där en eftermiddag i veckan. Det funkar bra både för min mentala hälsa samt att det ger mig något att göra som jag själv har valt så att jag inte sitter hemma varje dag. Nu gör jag ju inte det varje dag, men ni hajar poängen. I tisdags passade jag på att fråga hur det skulle gå till om jag i framtiden vill "byta upp mig" från volontär till arbetsträning. Det var inte alls svårt att göra. Mia (som jag tror är chef) sa att hon var mycket nöjd med mig och att jag skulle få gå före i kön, något som var riktigt kul att höra. Jag trivs bra och det är ett ställe där jag mycket väl skulle kunna tänka mig att börja arbetsträna på om det skulle visa sig att jag tar mig så pass långt i mitt psykiska mående att jag skulle kunna klara av att göra det. Det är skönt att vara där. Avkopplande. Jag brukar sätta mig inne hos katterna och småprata och gosa med dem. Något som stärker både mig och dem. Och det känns alldeles underbart att veta att man gör en så pass bra insats för katterna. Och jag får lov att säga att jag blir förälskad ofta och vill ta med mig dem hem. När det kommer fram en katt och stryker sig mot benen eller hoppar upp i knät och spinner, då blir jag helt varm i magen. I tisdags kom det fram en kisse och pratade jätte mycket med mig, strök sig emot mig, la sig i mitt knä och bussade mig på armarna. Gud så jag vill ha honom. Tyvärr för min skull men otroligt bra för honom så blev han bokad inom bara några timmar efter att ha kommit ut från karantän.  Jag har hittat en alldeles urskön text skriven ur en kattstallskatts syn som jag verkligen kan rekommendera att läsa för den som vill ha lite tillfällig glädje. Idag räddade jag en männsiska. (Googla på titeln för att hitta bloggen, www.metrobloggen.se/wikipedia. (Du får hjälpa mig Daniel, jag kan fortfarande inte länka fastän jag gjorde precis som du skrev))
Och för att göra lite smått reklam, kolla in Kattstallet Åkeshovs hemsida där det finns mera information samt en liten shop med bland annat jätte fina kalendrar för 2012.

Nej, nu är det vilodags.

Jo visst fan, jag har skaffat mig en ny msn. [email protected] för den som är intresserad av att vilja ha den. Anledningen till den nya adressen är för att slippa allt pack på den tidigare.

Specialintresse

It's like you're a drug
It's like you're a demon I can't face down
It's like I'm stuck
It's like I'm running from you all the time
And I know I let you have all the power
It's like the only company I seek is misery all around
It's like you're a leech
Sucking the life from me
It's like I can't breathe
Without you inside of me
And I know I let you have all the power
And I realize I'm never gonna quit you over time

It's like I can't breathe
It's like I can't see anything
Nothing but you
I'm addicted to you
It's like I can't think
Without you interrupting me
In my thoughts
In my dreams
You've taken over me
It's like I'm not me
It's like I'm not me

It's like I'm lost
It's like I'm giving up slowly
It's like you're a ghost that's haunting me
Leave me alone
And I know these voices in my head
Are mine alone
And I know I'll never change my ways
If I don't give you up now

It's like I can't breathe
It's like I can't see anything
Nothing but you
I'm addicted to you
It's like I can't think
Without you interrupting me
In my thoughts
In my dreams
You've taken over me
It's like I'm not me
It's like I'm not me

I'm hooked on you
I need a fix
I can't take it
Just one more hit
I promise
I can deal with it
I'll handle it, quit it
Just one more time
Then that's it
Just a little bit more to get me through this
I'm hooked on you
I need a fix
I can't take it
Just one more hit
I promise I can deal with it
I'll handle it, quit it
Just one more time
Then that's it
Just a little bit more to get me through this

It's like I can't breathe
It's like I can't see anything
Nothing but you
I'm addicted to you
It's like I can't think
Without you interrupting me
In my thoughts
In my dreams
You've taken over me
It's like I'm not me
It's like I'm not me

Att ha ett specialintresse, det kan verkligen bli ett beroende. Man lär sig allt om det. Andas det. Lyssnar till det. Lever det. Gör vad man behöver göra för att ständigt få mer, ständigt kunna allt. Man måste vara bäst. Det duger inte att kunna lite, att veta lite så där halvt, nej, man måste veta allt. Det kan vara pinsamt, skamligt, dåligt. Det kanske inte går att berätta. Man kanske inte kan. Finns det verkligen någon som man kan berätta allt för? Jag kan inte. För att jag vet att det är dåligt. För att jag ännu inte har lyckats bli bäst. Vad är ett specialintresse när det visar sig att man egentligen inte kan något alls om det när sanningen ska fram? Jag är inte bäst. Men jag har kommit så pass långt att jag inte kan släppa det. Det har fått en egen plats inuti mig. Jag försöker släppa, försöker sluta, men det gör ont i magen. Jag kan inte släppa. Men för varje gång jag lyckas lära mig mer så tynger det också ännu mer. Det är som den där sista slatten i flaskan. Man vet att man inte borde ta den men man kan inte förmå sig att hälla ut den. Och precis sekunden efter att den har runnit ner i halsen, då kommer illamåendet. Ändå behöver man den.
Orka. Det gäller att vilja orka. Att våga vilja orka. Att stå emot. Vad är att föredra, illamåendet eller ångesten som kommer av att hälla ut det sista? Att gå framåt eller bakåt? Stå still? Jag sitter fast, det går inte att glömma det som redan varit. Jag ska inte säga vad jag vill eller inte vill göra. Förlåt. Jag borde inte ha sagt något alls.

Specialintresse. Jag som aldrig trodde att jag hade något.

Kaos

Det blev inget besök på gymmet idag. Efter mitt bryt igår kväll så hade jag inte någon direkt ork till att ta mig iväg och svettas på tjusiga maskiner. Har varit hemma hela dagen istället. Dammsugit, sopat, skurat och vädrat lite. Klippt bort lite päls mellan trampdynorna på Tim. Grejat lite med råttorna. Fixat mat. Promenerat med Tim. Jag hade missuppfattat antalet gånger på unghundskursen, så nu ska vi iväg ikväll igen (inomhusaktiveringen började ju igår). Måste komma ihåg att ta med mig skinkosten eftersom han vägrade det vanliga godiset igår. Kursen pågår alltså ikväll och nästa torsdag också, samt tre eller om det var fem gånger på inomhusaktiveringen. Det blir alltså Solna ett par veckor till. Solna innebär blå linjen från Fridhemsplan. Den som är insatt vet att blå linjen är stängd från Rådhuset till Kungsträdgården. Alltså inget T-centralen. Vilket betyder mer folk vid Fridhemsplan. Och den som är insatt ytterligare lite mera vet att pendeln från och med idag och fram till tisdag är avstängd HELA vägen från Centralen till Bålsta! Något som kommer att resultera i ännu fetare trafik, det vill säga fler människor, på blå linjen och förmodligen på Fridhemsplan. Kaos, kaos, kaos! Jag kommer att få bunkra upp med ett gäng lugnande och försöka hålla mig så balanserad som möjligt. Men något säger mig att det kommer att bli ett ännu kraftigare bryt ikväll än igår. Jag vill inte. Jag orkar inte gå sönder igen. Jag begriper mig över huvud taget inte på hur de kan stänga av en sådan lång pendeltågssträcka. Helt galet! Jag får ta och ställa in mig på att panikångest kan komma att infinna sig rätt ofta under de kommande dagarna. Usch. Det blir att införskaffa mycket Kuckelimuckmedicin det! Och annat onyttigt som jag inte borde köpa hem. Men nu ska jag tamejtusan ta och sova ett tag. Det kommer att behövas.


En dyster dag

Dyster är kanske att ta i, men vädret är grymt trist och jag saknar både motivation och lust till att egentligen göra något. Kattstallet vid tre, det är dagens planering. Antagligen kommer det att finnas lika lite att göra idag som förra veckan, men det ger mig å andra sidan tid till att sitta och göra ingenting. Det som är lite trist med att sitta på golvet och göra ingenting alls är dock att nästan ingen av katterna kommer fram självmant. Vilket gör det hela ännu mer ensamt. Har jag tur kan jag boka in mig på blå avdelning, för där finns i alla fall Haute som glatt kommer fram och spinner som en liten båtmotor. Men henne kan jag besöka i alla fall. Jag bara hoppas att det inte är kallt, för då kommer jag (överraskande nog) att frysa. Imorgon däremot, imorgon, finns det en stor risk till att jag går sönder för ett tag. Diatermi redan vid 9-tiden, vilket betyder att jag måste åka hemifrån redan vid halv åtta för att bedövningen ska hinna verka sin hela timme som den behöver för att vara effektiv. Vid fyra har Tim sin tid för trimning av ansiktet (han måste ju kunna se något). Hade egentligen bokat in klockan tre på fredag men det hade kommit in förhinder för hon som håller i själva trimmet, så det fick bli imorgon istället. Krock! Cellprovtagning vid tre. Ombokat till nästa onsdag samma tid. Vid halv åtta börjar nya hundkursen. Inomhusaktivering. Det ska bli kul, men det blir lite mycket på en och samma dag. Förhoppningsvis blir torsdagen ledig, om jag inte har tänkt fel angående unghundskursen, för då blir det hundkväll på torsdag också. Men jag hoppas på att torsdagen blir fri. Då ska jag våga mig ner till gymmet. Fixade med mammas hjälp ett årskort igår. För över 3000 spänn! Svinigt dyrt. Oförskämt. Men som tur var gäller det både simhall, gym och gruppträning inom hela västra ytterstadsområdet. Jag undrar om jag kommer lyckas hålla mitt mål på två gånger i veckan? Något säger mig att det inte blir så. Hmpf. Nåväl, det börjar bli dags för en vovvepromenad. Om det har börjat regna blir jag nästan ledsen. Men det luktar i alla fall inte brandrök längre och både min hals och ögon mår som vanligt. Jag undrar vad tusan det var för något. Nyheterna?

Inställt

Jag fick lov att avboka tiden till Margareta idag. Sitter nu hemma, halvdöd, i soffan framför tv:n med högt socker, illamående och med en svag syraförgiftning. Mådde uselt imorse. Urjobbig huvudvärk som efter en flaska vodka och med ett socker och illamående som löpte amok. Så det blev alltså att hoppa psykiatrin. Som tur vad förstod hon precis och hon kunde höra på rösten hur "påverkad" jag var.

Som av ett under hade hundkursen blivit inställd på grund av en sjuk Emelie. Något som ger mig en lugn eftermiddag och kväll samt ytterligare en vecka till att öva på läxan. Om jag piggnar på mig så ägnas kvällen istället åt badande av hund, borstning av hund och förhoppningsvis kloklippning av hund. Han är inte förtjust i vare sig torkning, borstande eller kloklippning så det återstår att se vad som blir gjort. Den intorkade lingonsylten måste bort och pälsen behöver borstas så den biten kommer att bli gjord i vilket fall som helst oavsett längd/tid, och klorna kan i värsta fall djuraffären ta. Men allt hänger på orken. Blir det inte idag så snarast.


Länkar

Just det, jag glömmer alltid att fråga men nu slog det mig att göra det. Hur länkar man i bloggen? Om man skriver exempelvis "kolla den här länken" och så ligger själva länken under ordet här. När jag har frågat tidigare har jag aldrig fått något svar. Håller tummarna (tummen!) för att någon vill barmhärtiga sig och hjälpa mig den här gången.


Sista gången

Idag har jag äntligen fått mitt frikort! Men det var inte det lättaste, det kan jag lova. Jag tog med mig högkostnadskortet upp till vårdcentralen och sa att jag ville ha en stämpel för en faktura som jag hade betalt. Jaha, nähä, då måste man ha ett kvitto också. Det är ingen jävel som har sagt åt mig att man behöver något kvitto! Och där, där, kommer min aspiga sida fram (som förövrigt snarare verkar ha blossat upp de senaste åren än svalnat av, hmpf...). Det var ju mamma som hade betalt fakturan och jag hade betalt henne, men jag tänkte att betalningen måste ju gå att se över legitimationen, det funkar ju med recept och grejs, men det gick givetvis inte. Jag var redan lite irriterad sen innan eftersom att mamma var sen. Jag ville ha henne med mig ifall det skulle bli något knas, men eftersom jag inte orkade vänta ute i blasket under hela hennes restid så gick jag upp själv va. Men icke. Ännu lite mer irriterad gick jag ut igen för att vänta. Fortfarande restid kvar, ingen framgång. Så jag vågade mig på apoteket istället. Högkostnadskortet (olika kort på apoteket och hos läkaren) skulle gå ut i Oktober, det visste jag. Så jag frågade om det fortfarande gällde va. Och se på fan, det gjorde det. Efter ett antal dubbelkollar, och fel, av en otroligt seg och virrig apotekare (?) fick jag till sist mina grejer. Varför hon sedan påstod att jag inte fick hämta ut lika mycket insulin som jag ville fastän jag fick det, det vet jag inte.
Tillslut kom i alla fall mamma och då blev det vårdcentralen i jakt på stämpel igen. Och mamma visste i alla fall att man skulle ha med sig kvitto/utskrift, så då gick det ju bra. jag hade lagt märke till att jag hade betalat runt 90:- för mycket så jag ville ju ha tillbaka dem. Men nejdå, det kunde dem inte fixa där, det måste man göra på det stället när man sist betalade på. Det var egentligen först då som min aspiga sida visade sig, gången innan var jag mest irriterad. Jag sa rätt ut vad jag tyckte, att jag borde få mina knappa 100:- tillbaka. Sen får jag veta att frikortet, det gäller i ett år från FÖRSTA betalningen och inte från sista som det borde. När jag nu har betalat närmare tusenlappen (frikort får man vid 900) så borde kortet för fan gälla från och med sista betalningen och inte första. Jag knatar ju till läkaren var och varannan vecka, minst 70:- varje gång, och då borde man väl ändå få fria besök i ett år!? Och det var då som jag lackade ur. Med ett högljutt "Det var väl jävligt onödigt!" gick jag ut där ifrån. Mamma fick stå kvar och fixa med korten. Det var en mild urlackning, men ändå. Jag menar, så reagerar inte en normal människa. ASPIG! Visst finns det väl dem som gör det också i och för sig, men jag gjorde inte det förut. Jag känner hur min aspiga sida springer ikapp med min ADD-sida för att se vilken som kan bli värst först. Sen var det ett jävla trams om e-legitimationen också. Är det något fel med att skriva ut hur man ska göra istället för att chansa sig fram hela vägen?! Som tur var kunde jag hålla mig i skinnet, annars vette gudarna hur det hade kunnat gå. Något som en del personer har fått erfara. Förlåt.
Imorgon träffar jag min kontaktperson på psykiatrin, på måndag läkaren. Jag kan nog inte nog uttrycka hur gärna jag hoppas på att få börja med centralstimulian eller vad tusan det heter. ADHD-medicin alltså. Conserta eller Ritalin. Jag hoppas, hoppas verkligen. Inte bara för min egen skull, men för andras också. Jag behöver bli mer stabil i mitt humör och sätt att reagera. Plan väg istället för höga berg och djupa dalar. Kärlektunneln istället för bergochdalbanan. Ja, du hajar. Kanske borde be om mer Oxascand också. Jupp, jag är en levande pillerburk. Trevlans. Nej nu.. Positiva tankar, positiva tankar.

Sista gången ja. Det är sista gången på hundkursen imorgon om jag inte har fattat fel. Det känns rätt trist. Och lite ledsamt. Det har bara varit vi och en hund till. Love, en Grand Danios. De ser så roliga ut tillsammans, Tim och han. Verkligen Helan och Halvan. Han är jätte fin, Love. Jag vill ju ha en Grand Danios, men då behöver jag VERKLIGEN större. Och Tim måste bli mindre skraj för stora hundar. Men det är klart, när en liten kille som han träffar på en sådan jätte som dessutom brölar som en upphetsad älgtjur, då är det kanske inte så konstigt att man backan. Men fruktansvärt söta är de i alla fall. Min ska heta Pysen om det blir någon (och om det blir en igelkott så ska han heta Kotten Junior, För alla vet att det är Ludde som är Kotten). Heh.
Det har varit trevligt på kursen. I och med att det bara har varit vi och dem (minns inte mattens namn) så har vi fått betydligt mycket mer individuell hjälp jämfört med om vi hade varit en hel klunga som på valpkursen. Och kursledaren, Emelie (Hundens Hörna), hon är kanonbra. Hon berömmer Tim när han gör rätt och hon berömmer mig också. Hon säger att jag har helt rätt tänk när det gäller att jobba på något som är ett problemområde. Och vilket team vi var när vi spårade, wow alltså! Han är som gjord för det, Timpan.
Emelie kommer vi visserligen att träffa igen på inomhusaktiveringskursen som börjar nästa vecka, men där vet jag inte om Love kommer att vara med. Det har varit en bra kurs, jag kommer att hålla utkik efter kommande kurser.

Nejvetnånvad, nu är det faktiskt dags för lite mat och tv. Och om jag orkar så blir det lite fixa med råttburen ikväll. Och sy hängmattor, yay! Arevåar.

Fler bebisar

Jaha, där såg jag att Tina hade fått en liten dotter också. Det var henne som jag köpte mina första möss utav. Jag ska inte överhuvudtaget påstå att jag känner henne, men jag minns henne i alla fall. Kanske att man skulle ta och skicka ett hej?

Motsträvig rackare

Under de senaste timmarna har nästan alla mina tankar gått till Familjen Källqvist och deras kommande tillskott. Innan Benji föddes blev jag tjurig och svartsjuk eftersom att jag har längtat så själv, men jag insåg efter ett tag hur egoistiskt det var. När underverket tillslut kom till världen så blev jag istället glad i magen, mycket bättre än att vara sotis. Och nu när jag för några timmar upptäckte att de väntar barn igen, då blev jag nästan fånigt glad. Jag tänker på min lilla flicka som ännu inte vågat visa sig för världen och förstår hur glada de skulle bli för min skull. Önskar så att jag kände dem bättre. Att vi bodde närmare varandra. Att jag fick träffa lillgrabben. Vi får se vad som händer med det. Viljan kommer i vilket fall som helst finnas kvar.

Jag skulle även vilja träffa Nellie. Emmy och Ekans lilla tjej. Hon borde väl ha fyllt lite mer än två år nu. Men det lär nog dröja innan jag får träffa henne. Om det ens någonsin blir av. Köping är nog inte så jätte aktuellt som det känns nu. Men någon gång kanske det blir av.
Camila och Onnes lille parvel skulle jag också vilja träffa, men definitivt INTE Onne. Det vet vi ju hur det ser ut på den fronten.
Jag fick i alla fall träffa mitt lilla kusinbarn Melvin för inte så länge sedan. Fin liten kille. Längtar efter att få berätta för honom att han kommer att få en syssling, när nu det blir. Undertiden får han nöja sig med Timpan, heh.

Jag var ute och fotade lillskiten lite när vi var ute på prommenad nyss. Han var så fin på kortet tillsammans med höstlöven som jag fick av Mia innan jag hämtade hem honom. Jag har fotat honom alldeles för lite, det inser jag nu när han inte längre är valp. Men höstbilder, det ska jag i varje fall ta. Något som definitivt inte är det enklaste på egen hand. Får be mamma om hjälp nästa gång och då ska jag se till att ha den vanliga kameran med mig. Vilket påminner mig om att jag måste ta lite mer kort på Grabbarna Grus också. Både för att jag vill och så att jag kan skicka några till Örjan. Men några bilder på fjompen blev det i alla fall.

...

...

...

Jag funderar på om vi skulle ta och åka iväg på en picknick någon dag jag och Timmen, jag vet bara inte var. Haga parken? Jag vet inte. Det kanske inte ens blir av. Vi får se.

Visst fan

... jag glömde ju att nämna alla kamera- och fotoappar som jag har blivit stormförtjust i.

Mmprecisahexakt

Jag upptäckte för någon vecka sedan att Blogg.se finns som app. Jag har letat tidigare, men då har ingen funnit. Nu hade den visst fallit ner från det blå och självklart måste jag ha den då. Känner jag mig själv rätt så kommer det bli en massa skrivande över den. Eller inget alls. Det är de två alternativen som det står emellan. Allt eller inget. Typ. Men känner du mig så vet du redan det. Att mitt liv går i perioder alltså. Eller ja, du borde veta det om du anser dig känna mig. Men jag tror att man märker det i vilket fall som helst. Någon mer än Emil borde väl i alla falla upptäcka det?

Nåväl. Appar. Jag har fått lite dille på det där. Kaloriräknaren med matdagboken är senaste favoriten. Ett egentligen illavarslande tecken som hittills ingen har upptäckt. Och Endomondo. Den som räknar kilometer och sånt. Riktigt bra om man bortser från att den käkar batteri på löpande band. En vanlig stegräknare skulle väl givetvis vara det bästa alternativet för att spara på batteriet. Kommer de med km/h? De ska definitivt inte ha larm och komma från Clas Ohlson. Totalt värdelösa. Efter andra bytet fick jag en kolsyrepatron och en tia tillbaka istället. Det känns förresten lite lustigt att gå runt med en patron i väskan. Lite förbjudet liksom. De kan ju explodera. Jag har haft tur med min som inte har gjort det. Patronerna från Clas Ohlson är förresten skit de också. NYTT bubbelvatten smakar avslaget. Så som en cola blir efter tre månader i kylen ungefär. En som man har öppnat någon gång då. Men, ett stort MEN, fotopapprena är kanon. Om jag får tycka själv. Och det får jag.

jag tänker mycket på att hitta en ny lägenhet nu. Jag var på en visning i torsdags men tackade nej. Den var snygg, visst var den det, men jag vill ha ett separat kök och gärna en hyra under 8000 för att vara en tvåa på 64 kvm. Helst vill jag ha en trea. Eller fyra. Inget jag behöver, men som jag vill. Om jag kan välja på en två som ovan för 8000 i närheten av Bromma och mamma eller en fyra eller femma på 104 kvm för 8000 en liten bit längre bort, då tar jag den längre bort. Självklart vill jag ha lägre hyra, jag har inte direkt tio par guldbyxor liggandes i lådan, men det är samtidigt lite knepigt med tanke på att vi talar om Stockholm.

Anledningen till att jag helst vill ha en trea eller större är för att jag hoppas på att fortsätta ha ett stabilt mående. Den senaste månaden har varit rent utsagt bra. Jag mår bra. Jag hoppas verkligen att det håller i sig ett bra tag fram över och jag kommer hålla hårt om min senaste kärlek ljudböckerna. Mari Jungstedt. Gotland. Knutas. Så underbart härligt. Total avkoppling och avslappning. Nerkrupen under filtarna i soffan med "ögonbindel". För en timme eller mer, beroende på hur många skivor jag hinner med, kan jag stänga av världen utanför. Slippa känna. Jag har nästan inte haft en enda gnutta ångest under de tre, fyra senaste veckorna. Jag lever mig lite in i världen som boken berättar för mig. Precis som när jag var yngre. När jag kunde ligga och läsa i timtal, varenda lediga stund. Då. Innan jag fick problem med att komma igång och kunna koncentrera mig och fokusera mig i längre perioder. Jag vill ha tillbaka den världen. Jag saknar den. Och nu har den börjat visa sig igen genom ljudböckerna. Underbart! Jag har börjat laga en del mat också. Av det nyttiga slaget. Då kan jag också skärma av mig lite för en stund och slippa ångesten. Som en bonus får jag ju faktiskt mat och blodsockret har legat bättre än vanligt. Även om jag blir låg minst en gång om dagen och sveper festisar i massor. Dags att kuta till ÖB snart igen och fylla på.

Men en större lägenhet var det (hus funkar förrester ypperligt det också) ja. När jag börjar så ett stabilt mående och klarar av alla dagliga uppgifter, träning, kattstall, läkartider kors och tvärs och förhoppningsvis snart komvux, när jag kan säga offentligt att jag mår bra, då vill jag börja komma igen med djuren igen. Jag mår ännu bättre tillsammans med dem. Jag älskar min lille Timpa och grabbarna grus, vill verkligen inte vara utan dem. Men jag vill komma igång mer. Med det som jag trivs med och mår bra av. Det är ett antal olika djur som jag vill skaffa, men jag kommer INTE att köpa på mig alla jag ser bara för att jag får större. Nej, det ska vara väl genomtänkt. Tid, ekonomi, utrymme med mera ska gå hand i hand. Jag vill inte ha som tidigare med burar kors och tvärt och spån som flyger till höger och vänster. Nej, inte så. Inget minizoo. Och då, när jag kommer igång med det på nytt, när det nu blir, då vill jag ha större yta och gott om plats. Jag inser att det låter som ett zoo i alla fall, men så ska det inte vara. Under kvällen har jag därför suttit och letat så mycket fakta om de olika djurslagen som jag kan hitta för att få så mycket kött på benen som möjligt tills dess att det blir dags. Det kommer att bli mycket letande och läsande, men jag vill påpeka att att läsa om ett djur är inte detsamma som att skaffa ett. Nu när jag har fått igelkottar på hjärnan så behöver inte det nödvändigtvis betyda att jag skaffar en. Men fakta om djur, det är fakta som jag gillar.

Jag ska inte haspla ur mig en massa och tråka ut eventuella läsare, men ett av målen som jag på lång sikt kommer sträva emot, det är att börja arbetsträna och förhoppningsvis tillslut klara av ett jobb. Vi pratar då kanske två gånger i veckan till att börja med. Några timmar om dagen. Börja med lite, för att senare kanske öka på. Att känna mina egna pengar helt enkelt. Det är mitt mål. Att må bra och att klara av saker. Jag kan, jag vill, jag vågar. Det kommer förresten att bli orden som min framtida tatuering kommer att bestå av.

Jag ska avsluta nu, men jag måste bara säga att Tim var grymmast på att spåra! Det är något som vi definitivt kommer att fortsätta med.

RSS 2.0