Den här helgen har jag bott hemma hos mamma. Åkte över i torsdags för att vara barnvakt, likaså på fredagen. Allt som allt fyra dagar hemma hos mamma. Därav har jag inte hunnit sitta mycket vid daton - och därför inte hunnit skriva något - kombinerat med att min nuvarnande dator hemma tar sådan lång tid på sig att starta samt att det inte vill ställa sig i viloläge, som annars tidigare har funkat toppen. Och när jag nu har lyckats få igång rautern på något vänster, så funkar ändå inte den trådlösa uppkopplingen. Vilken egentligen gör detsamma med tanke på att laptopen har återgått till sitt "trasiga" läge. Nu när jag trodde att jag kunde spara över allt på den externa. Det är så typiskt. Så nu är jag tillbaka på ruta ett bortsett från att jag har en någorlunda fungerande burk. Men men, datorer och tekniska prylar har ju en tendens till att vara aningen djävulska.

Nu har jag även hunnit med att skaffa alla tillbehör som kan tänkas behövas till lilla Tim. Allt utom foder som jag kommer skaffa när jag har hämtat hem honom för att vara säker på att få rätt sort. Det som jag har införskaffat är alltså följande:

-Läderkoppel (Clas Ohlson)
-Flexikoppel (Rusta - jäkla bra affär!)
-Reflexväst (Clas Ohlson)
-Fleeceväst (Rusta)
-Gigantisk kudde/säng (Rusta)
-Extrasäng (Bromma Zoo)
-Transportväska (Bromma Zoo)
-Matskål och vattenskål (Rusta)
-Tuggleksaker (Rusta, ÖB)
-Borstar (Rusta)
-Tuggben (Rusta)
-Hundgodis (Rusta)
-Tuggring (Sofo´r pets)
-Tuggben för tandvård (Sofo´r pets)
-Grisöron och gristryne (Sofo´r pets)
-Hundgodis (Sofo´r pets)
-Aktivitetsboll (Fanns hemma sedan tidigare)

Jag tror att det var allt. Om någon kommer på något som jag har missat, känn er välkomna till att tala om vad. Skall även införskaffa en Förstahjälpen väska efterhand, då uppfödaren själv inte hade någon och inte kunde rekommendera vad som bör finnas i.

Nu håller jag på att kolla upp försäkringar. De bolag som jag har kollat och riktat in mig mest på är IF, Agria och Folksam (har även kollat Sveland). Jag är dock inte på det klara om vilket bolag jag ska välja. Uppfödaren hade Agria men rekommenderade IF (och eftersom jag hade fått för mig att hon rekommenderade Folksam, så kollade jag upp IF först för en liten stund sedan). Jag är inte heller på det klara med vilken självrisk jag ska välja. Det lutar väl åt den högsta som finns, runt 3000-4000 per år, men jag är inte hundra. Som försäkringsbelopp kommer jag däremot välja 50 000, eller 40 000 beroende på vilket bolag det blir.
Jag är ju inte så haj på det där med försäkringar eftersom jag aldrig har sysslat med det innan, så därför har jag mailat uppfödaren och hört mig för. Vi får se vad hon tycker.

Nu ska jag nog passa på att ta och göra ingenting, eftersom den kommande veckan kommer att vara rätt uppbokad och eftersom att Tim kommer hem om en vecka. Jag längtar så. Det börjar även bli dags att tala om för släkten att jag ska bli mamma. Till en valp visserligen, men ändå. Mormor är nog den som får största chocken när jag berättar att hon ska bli gammelmormor. Tänk den dagen då det blir på riktigt. Undra om de blir lika glada och positiva då.

Just det, jag har varit och fixat kort till mitt nya leg också, så snart får man väl ett nytt sånt med.

Okej, så min lördag blev inte riktigt lika effektiv som jag hade tänkt mig, men jag fick ändå en del saker uträttade. Har tvättat fyra maskiner, diskat, städat ur råttburen och skurat den (så nu luktar den såpa istället för äckel). och ovanpå det har jag hunnit med att gå ner till affären, somnat i soffan och ätit hela tre måltider. Det var ett bra tag sen jag åt så duktigt på egen hand. Lunchen hade jag tänkt skulle bestå av sallad och lite tillbehör, men jag föll för suget till makaronipuddingen. Men med tomater till så tyckte jag ändå att det var okej. Satt vid mitt nya köksbord och åt samtidigt som råttorna sprang lösa. Ingen bra idé så långe man inte vill få upp en pälsboll på gaffeln. Kaj snodde lite mat under en av sina turer på bordet, och efter det tröttnade jag och ville ha min mat ifred, så då fick de gå in i buren istället. Den där lilla röda som jag har till dem när jag städar. Så tillslut fick jag min mat ifred. Till middag blev jag däremot lite bättre (huruvida man nu ser det som bättre eller inte). Isbergssallad, gurka och äpplen. Helt okej, och nu ligger dessutom mitt socker bra. Jag får bara vara på vakten så att det inte faller för mycket, för då måste jag äta igen. Har köpt hem lite mandariner som jag tänkte ta om jag blir sugen. Dessvärre slank det ner lite choklad, godis och kakor också.

Så allt som allt har det väl varit en okej dag av effektivitet. För att vara mig. Det som jag kanske borde ha gjort som jag inte har hunnit med än är att vika in tvätten, men det får väl bli imorgon. Då ska resten av råttburen bli klar också. Med nya hängmattor, hus, rör och allt vad det är. Tyvärr kan jag inte inreda lika mycket som jag vill eftersom en ombyggd garderob inte har många ställen att hänga upp saker på. Det är bara nätet på framsidan, en liten kedja och stången som man kan hänga upp saker på. Inte så mycket med andra ord. Tjejernas burar var mycket bättre på så sätt. Garderobsburen är bättre på så sätt att det inte skvätter ut en massa spån (inte riktigt spån - toa-lätt eller alspån) och kiss, plus att den har betydligt mer utrymme.

Det som jag inte har hunnit med idag och som jag ville är läsandet. Hade på känn att det inte skulle bli av, men jag hoppades ändå. Fast kvällen är ju inte slut än.

Ikväll har jag fått nya bilder på Tim. Han är så fin. Längtar tills han kommer hem! Men jag får ju träffa honom i alla fall en gång innan förhoppningsvis. Åker ut under den kommande veckan om vi hittar någon tid som passar. Jag vill träffa honom!

Visst är han underbart fin?! <3

Idag har jag ingen ork, lust eller motivation för något egentligen. Gårdagskvällen, natten och morgonen har varit rätt så tung. Jag fick stå emot rätt så hårt för att inte lyssna på Angel igen. Det slutade istället med att jag lyssnade på lite "Frizon-rap", något som egentligen inte var så mycket bättre. Jag skulle vilja gå och lägga mig och sova bort hela dagen, men jag ska försöka att få några maskiner tvättade om tiderna tillåter, tugga lite mera hundböcker och eventuellt börja städa ur råttburen då det luktar lite äckel efter levern. Jag skulle gärna vilja läsa lite Potter också om min koncentration tillåter. Läsa är bra när man mår lite dåligt (eller kanske mycket), då kan man stänga av sin egen värld med tillhörande problem för ett tag. Idag ska nog bli en läsardag om jag får bestämma.

Jag upptäckte att jag bara hade 300 kronor kvar på kontot, inte de 1500 som jag trodde att det det var. Hade, om orken tillåter, velat åka och köpa lite hundsaker, men det får vänta tills nästa vecka. Om jag inte tar av födelsedagspengarna vill säga. Men dem tänkte jag spara till Hasseludden. Idag kommer förresten nya bilder på vuffsen, det kommer nog att bli ljuspunkten idag.

Jag hade tänkt att jag skulle börja lite lätt med den här LCHF eller vad det nu hette. En dietliknande kost för diabetiker som innebär att man utesluter så mycket kolhydrater som möjligt och istället fokuserar på protein, grönt och fett. Men då jag har högt kolesterol så begriper jag inte hur jag ska kunna äta mer fett, bitarna går inte riktigt ihop. Och självklart kom de där två viktigpettrarna och sa att höga kolesterolvärden är bra för kvinnor. De måste ha surrat i nattmössan nåt så grymt. Högt kolesterol kan ju leda till hjärt- och kärlsjukdomar. Jag ser inte riktigt vad som är bra med det. Jag gillar inte såna där viktigpettrar, det är inte bra för mitt självförtroende. Dessutom blir man ju förbannad. Återigen; här kommer gud och hon är jävligt förbannad! Kanske går jag ner och köper lite sallad och fokuserar ENBART på frukt och grönt idag. Lite sallad kan ju inte vara så dyrt. Och förhoppningsvis kommer mitt socker att sjuka rätt så drastiskt och jag kanske till och med kan klara mig utan mer insulin idag. Hade egentligen tänkt att börja med det här redan i morse, det vill säga för någon timme sedan, men eftersom jag vaknade låg så var jag tvungen att äta rätt så kvickt och redan där bröt jag "regeln" om kolhydraterna. Men det finns en risk till att hela grejen med LCHF skulle kunna bli riktigt dåligt. Med tanke på mina matsvårigheter så finns det en risk till att jag blir mer åt det anorektiska hållet. Med tanke på min kroppsbyggnad så skulle väl inte det skada den närmaste tiden, men i längden skulle det kunna rubba min syn på mat ännu mera och rentutav vara skadligt. Men vi får se. Jag ska varken säga bu eller bä.

Men nu måste jag verkligen ta och komma igång med något att göra. Som att komma ur pyjamasen och hitta potatisskalaren så att både jag och råttorna kan få skalad frukt och grönsaker.

Jag hade ju tänkt att jag skulle ta och hitta mig en karl inom den kommande framtiden. Men - och ett stort men - jag behöver ingen karljävel för att känna mig misslyckad. Jag klarar mig själv om jag nu måste klara mig. Jag har varit tillsammans med en knarakare utan att börja droga själv, jag har varit med om att min pojkvän inte kommer hem från jobbet fastän både mamma och kontaktperson har ringt och berättat att jag försöker ta livet av mig. Mina rakblad har legat framför ögonen på honom, men tro för fan inte att han slänger dem för det. Jag har blivat kallad rakbladshora, smittfitta och att inte förtjäna att andas luften eller att äta maten. Allt av så kallade män. För att inte tala om de som har tagit mig i röven utan mitt tillstånd, kört in kukhelvetet i munnen på sig och sprutat sitt jävla gift i käften på mig. Till och med min farsa har sagt att jag är helt hopplös och att han ska säga upp kontakten på riktigt. Allt detta av så kallade karlar. Män. Och de jävlarna kan fara åt pipsvängen med en fjärt! jag kanske skulle gå och hälsa på den där idiotfan och köra kniven i magen på honom. Eller ännu bättre, jag skär halsen av mig själv och skyller allt på honom. Han finns ju ändå i registret. För jag är trött nu. Jag är trött på allt och alla i princip. Idioter. Den som jag är minst trött på är min lilla älskling. Min bebis. Mitt allt. Och sen Ludde. Ur karlsläktet då. Kusinerna är okej, farbröderna lika så. Släkten rent utsakt. Molgan. Här kommer gud och hon är jävligt förbannad! Men tro inte att jag kommer att skaffa en brud för det. Brudar är lömska och pratar bakom ryggen på en. I alla fall dem som man är tillsammans med. Jag är alldeles för snäll, jag förlåter för lätt, så har det alltid varit. Det är därför jag alltid hamnar nere i skiten hela tiden. Men det är slut med det nu. Jag vill inte knulla bara för att något kåt jäkel ska kunna filma det, jag vill inte suga bara för att han är upphetsad. Jag vill inte längre. Det är slut. Det är slut mellan Rödluvan och Vargen!

Alldeles för många säger att jag misstolkar och gör fel och fan och hans moster. Ta då att förklara för mig hur jag ska göra för att göra rätt är ni snälla. Annars sjunker min redan låga självkänsla ännu mer och kantas av både skuld och skam. Skuld, skam och rakblad kan man väl säga. Även om det är en boktitel. Jag vill även passa på att berätta lite om min nuvarande sjukdomshistoria och diagnoser. Jag har alltså Diabetes typ 1, PCOS, Irritable bowel syndrome (även om den verkar ha försvunnit), Asperger syndrom, ADD, Posttraumatisk stressyndrom, Bipolär sjukdom och kanske Borderline. Alltså, kom ihåg det innan du dumförklarar mig. Kom ihåg att det är fan så svårt att leva.

Natten var förjävlig, det ska jag vara ärlig om. Jag föll som fan. Ensam självklart. Det började med att jag lyssnade på Angel, något som var väldigt dumt. Jag får alltid ångest av den. Men den här gången var extrem. Det var som att en röst genom texten sa till mig att jag måste ta livet av mig. Begå självmord. Jag var alltså suicidal (suisidal) som man kallar det nu mera. Jag grät rätt länge, jag skakade i kroppen, hackade tänder något kolosalt, och ropade för mig själv. På hjälp. På Tim. Jag skickade ett sms till Ulrika och ett till mamma om att Angel säger åt mig att jag borde ta livet av mig. Mamma ringde i morse och var jätteorolig. Ulrika ringde också, men då vågade jag inte svara. Erbjöds en akuttid idag, men eftersom jag hade planer hela dagen så ska vi hörs på måndag igen. Kanske får jag en ny tid då. När jag hade skrikit ett tag och gråtit ännu längre, då gick jag in och satte mig i mörkret under vattnet i badkaret. Varmt vatten så att det skulle svida på kroppen. Jag stod emot tankarna på att skada mig själv, mest för djurens och familjens skull. Mig själv struntar jag egentligen i. Men eftersom att Tim kommer hem och drygt två veckor så vill jag inte ha några nya sår då. Ett tag tänkte jag på strypning, men lät bli. Överdos var ingen idé eftersom jag hade grejer för mig idag. Sprit hade jag helt enkelt ingen lust till. Sängen blev blöt och kudden blev ännu blötare men jag sov hela natten.

Tog mig upp runt halv elva idag. Helt slut. Ville egentligen inte gå upp, men eftersom jag hade planer med kontaktperson Freddie så fick jag masa mig upp i alla fall. Medans jag satt och stirrade på klockan och mådde allmänt pyton tillsammans med Dead By April så missade jag självklart busshelvetet. Så jag fick gå istället. Som tur var så var det inte bara jag som var sen.
Vi åkte till Tulpanens hus och kollade på en orkidéutställning. Rätt så maffiga växter de dära.  Jag har ju några hemma, men de har bara blad och inga blommor då blommorna vissnade rätt så snabbt. Utställningen var rätt liten och egentligen inte alls värd sextio spänn. Vi tog en fika och satt och pratade bort tiden. Klockan ett skulle jag träffa arbetsterapeuten på psykiatrin. Åtta minuter i ett tittade vi på klockan. Det blev till att rusa och höra av mig om att jag skulle bli sen. Kom väl femton minuter senare än vad jag hade tänkt från början. Skulle ha en utvärdering av mitt älskade kedjetäcke för att se om jag skulle få behålla det, det är ju ett fruktansvärt dyrt täcke, men jag fick behålla det. Så nu kan jag förhoppningsvis fortsätta med att vara glad.

Årets första snö kom förresten till Stockholm idag. Eller årets och årets, det här halvårets första snö. Det blev en smärre chock och nu är det en vinterjacka som står på inköpslistan, men som tur var så var det inte så kallt. Dock tog jag på mig mössan. Den som alla säger att jag ser ut som en tomte i, den mes alla vita bollar på.

Efter psykatrin blev det av inte till Globen med mamma. Vi skulle ju se på Mamma Mia. Och så jäkla bra det var. Jag kände mig glad, jag sjöng med och jag lyckades hålla mig vaken fastän jag var så trött sekunderna innan. Jag kan inte riktigt förklara hur bra den var, mer än att jag skulle vilja se den om och om igen. Det skulle nog mamma också göra. Och känner jag mig själv rätt så kommer jag att kolla på filmen rätt så snart. På tal om film så har jag inte hunnit kolla på Draculafilmen än.
Efter föreställningens slut gick vi och åt, och jag glömde ju självklart bort att köpa skivan som jag hade tänkt att jag skulle göra i pausen. Men käket var okej även om vi fick sitta och vänta rätt så länge. Och eftersom jag hade lite kosing över så bjöd jag. Man kan väl säga att allt som allt blev det ändå en bra dag. Det är bra. Ikväll blir det väl TV om jag känner att jag orkar.

Ibland skär jag mig i halsen. Jag måste erkänna att jag känner mig frestad. Vad fan är det för fel på mig?! Jag är ju helt sjuk!

Jag blir galen på mitt socker. Just nu sitter jag och bokstavligt talat skakar. Det varvas med ett evigt toaspringande. Något som är väldigt frustrerande. Eftersom jag vaknar med högt socker (hyperglykemi) i stort sett varje morgon så får jag ju ta mer insulin då, en självklarthet för den som är insatt. Men då brukar jag också få känning, lågtsocker (hypoglykemi), vilket i sin tur resulterar i att jag äter, helst något sött, och på så sätt får högt socker igen. Jag vill inte ta insulin när jag redan är låg, så det är ingen idé. Det tycker jag dessutom inte att man ska behöva. Men eftersom jag alltid blir så skakig och vrålhungrig så kan jag inte bara äta till exempel ett äpple vilket skulle vara det bästa. Det är riktigt jobbigt att ha ostabilt socker, även om jag ligger på mitt bästa medelvärde (hba1c) någonsin vad jag kan minnas. Egentligen vill jag bara lägga mig ner och sova på platsen varje gång jag blir låg, men det funkar ju inte så. Annars skulle jag sova på tangentbordet just nu. Jag vet ju heller inte riktigt hur mitt socker ligger under nätterna, inte bara för att jag sover då utan för att jag går på sömnmedicin och inte vet om jag vaknar eller ej om det nu skulle hända. Jag skulle bara vilja stänga av det eller vakna upp som sjuåring igen och upptäcka att jag inte har diabetes. Hur många gånger har jag inte tänkt så. Men då skulle jag ju gå miste om alla saker som tycker om att jag har varit med om, även om en del händelser gärna skulle kunna få raderas. Jag hoppas att sockret blir bättre när jag får pumpen, det vill säga när jag får insulin konstant istället för att ta större doser vid enstaka tillfällen. Det sägs att sockret blir bättre då, så jag kan bara hålla tummarna och hoppas på det bästa.

Det är ju rätt läskigt det här med diabetes. Framför allt när man tänker på vilka följder som sjukdommen skulle kunna ge. Följdsjukdommar och liknande. Man kan svimma av och hamna i koma vid lågt socker, men nu känner jag alltid när jag blir låg så det har som tur var aldrig hänt (däremot har jag hamnat i ett komaliknande läge när jag har haft för högt). Man kan bli blind, få vad det nu heter när kroppsdelar blir blåsvarta och tvingas amputeras, man lättare en chans för att hamna i riskområdet för hjärt och kärlsjukdommar, man kan rentav dö. Väldigt lätt faktiskt om man inte tar hand om sig själv. Jag kan inte påstå att jag är den bästa på att ta hand om mig själv, men jag gör det bästa utifrån min situation sett. Till exempel när man dricker. Efter alkohol ska man alltid äta något innan man går och sover. Sockret höjs väldigt snabbt av slta drycker med alkohol, med det kan också sjunka rätt så snabbt. När man är berusad tar kroppen hand om alkoholen i första hand istället för att hjälpa kroppen med att ge ge en rekyl om man skulle hamna för lågt i värde. Därför ska man alltså alltid äta. Det är inte alltid jag gör det. Jag äter nästan aldrig om jag är ensam, vilket jag mestadels är, när jag dricker. Jag får då alltså en större risk till att fara illa ut. Och eftersom jag nästan alltid kombinerar mitt drickande med tabletter (lugnande, sömnmedicin, antidepressiva, psykofarmaka med flera) så hamnar jag i en ännu större risk. Jag kan inte riktigt förklara varför jag gör så. Men det är nästan aldrig för att jag vill dö. För det mesta vill jag bara stänga av allt och somna väldigt fort vis såna tillfällen. Men om jag dricker tillsammans med andra så brukar jag be dem att se till så att jag äter något, oavsett om det är en hel måltid eller lite tilltugg. Jag skulle alltså kunna dö varje gång jag dricker. Det är väldigt läskigt även om det egentligen inte skrämmer mig något så värst. Som slutsats skulle man väl kunna säga att diabetes är en dödlig sjukdom. Dödlig...

Nu mår jag illa. Jag hade tänkt att försöka barfa råttorna lite (Biologiskt Anpassad Rå Föda, ges bland annat till hund, katt och iller med mycket bra resultat) för att se om de gillar det. Och visst äter de, men frågan är om jag KAN fortsätta med det. Råa köttbitar är helt okej, lika så köttfärs, kyckling med mera. Men lever?! Något utav det äckligaste som jag någonsin har tagit i. Och doften, usch och blä, tvi tusan. Och det var ändå bara lever. Hjärta och lungor och sån skit, hur ska jag greja det? Huu! Jag tror nog att jag håller mig till köttfärs, korv, köttbullar och annat vänligt då. Till och med det där fiskrenset som jag gav mina fösta honor för några år sedan tillbaka verkar riktigt mysigt i jämförelse. Ska jag barfa valpen så får det vara med sånt som man i alla fall kan hålla i utan att bli äcklad.

Jag åkte in med den hära externa hårddisken till Siba idag. Det var lite som jag misstänkte, att jag måste formatera om den för att få fanskapet att fungera igen. Men nu är det så att jag har allt från min förra dator på den här hårddisken. Nu lyckades jag visserligen kicka igång åbäket, något som jag blev riktigt glad över, men den fan frös sig så jag kunde ju inte formatera om ändå. Jag tänkte att om den gamla funkar, då är ju allt okej tills jag har hunnit formatera om hårddisken. Men icke. Så nu är vi tillbaka på ruta ett igen, med undantag att jag faktiskt har en fungerande dator. Men nu blir jag alltså tvungen till att hitta någon som på nytt kan spara över allt från den gamla datorn till en fungerande hårddisk innan jag kan formatera om den här. Och med tanke på att jag inte längre känner något datasnille så kommer det kunna bli en rejäl utmaning. Butiker och såna ställen tar ju så mycket för att göra't. Fånigt. Och som grädde på moset har routern fått för sig att inte fungera den också. Står och blinkar och har sig, men mer än så är det inte. Men jag får väl ta att testa med tålamodet. Jag läste något om nån nyckel, mac och fan vet vad. Jag fattade ingenting. Jag tror att jag låter någon annan fixa det, när det nu blir av.

Jag hade min näst sista tid med Ulrika idag nere på psykiatrin. Jag har ju varit lite anti henne till och från under de senaste två åren om inte mer, men nu när hon ska sluta så vill jag ha kvar henne mer än någonsin. Men istället ska jag nu helt plötsligt få en ny tjej, en sjuksköterska som Ulrika tror att jag kommer passa ihop med. Jag hoppas att hon har rätt. Som om inte det vore nog så ska jag få en ny läkare också. Igen. Markus ska gå på pappaledighet, så detta blir min sjätte läkare på mindre än två år. Jag förstår varför mamma klagar så mycket. Själv bryter jag ofrivilligt ihop istället. Så jag hoppas verkligen att Cymbaltan kommer att hålla upp mig den här gången så att jag inte faller lika hårt som i somras, helvete vad dåligt jag mådde. Inte ens de som känner mig kände igen mig då. Nästan som den där gången när jag trodde att jag var bevakad av Reinfeldt när det egentligen var en liten palm. Eller när jag trodde att mina ben hade gått av och jag inte kunde röra på fötterna, när jag knappt kunde sitta stilla för att benen levde sitt eget liv. 
Första november ska jag träffa den nya läkaren. Och nästa gången blir alltså sista gången med Ulrika. Jag kommer att sakna henne. Hon hinner ju inte ens träffa vovven.

Träffade Daniel en stund idag också. Precis innan och efter Ulrika. Först gick vi ett tag på stan, precis efter hårddisksuppdraget, sen tog vi en fika i Alvik. Han kom också med hem en snabbis för att se min "nya" lägenhet. Men det var trevligt. Trist att han inte fick jobbet dock.

Nu har jag haft både Tage, Stig och Kaj uppe på mig själv och databordet (Tage fick följa med in på dass också) och utforskat råttor i fokus. (även möss i fokus, diabetes i fokus och barf i fokus.) samt r8forum. Tage och Stig har varit jättelugna och snälla, även om jag misstänker att Stig lämnade lite spår efter sig på köksgolvet. Något mjukt och brunt som jag givetvis trampade på. Men för övrigt gick det fint. Tills Kaj kom ut. Han springer över tangenterna och skapar helt nya ord och upptäcker saker som jag inte ens visste att man kunde göra med en dator. Han får inlägg att försvinna och jag vet inte riktigt vad. Som om inte det vore nog så springer han sunt och pissar lite här och var. Och då framför allt på mig. Givetvis, vad annat hade man kunnat tänka sig.
Den här eftermiddagen har alltså bestått av piss, skit och antagligen en hel del rivsår. Just en ideal eftermiddag.

Nu har jag gjort ett storkok till råttorna. Bestående av Quinoa, tonfisk, ärtor, majs, paprika, makrill i tomatsås, broccoli, kidneybönor. kikärtor och sådana där hericoverts eller vad det heter. Det fick även bli min lu´nch. Helt okej om än lite smaklöst. Tänkte givetvis inte på att slata på tallriken. Nu ska det bara få svalna, sen ska det  frysas in till råttorna i någorlunda storlek samt lite matlådor till mig.

Jag skulle gärna vilja skaffa två eller tre honor för att så småning om kanske ta en kull eller flera efter dem, men då jag har lovat mamma att inte skaffa fler djur på några månader med tanke på valpen så får det vänta ett tag. Först måste ju allt klaffa mellan valpen, råttorna och kanin. Något som kan bli en utmaning i sig. men jag tror ändå att det kommer att gå bra. Engla, kanin, har ju träffat Kelly (mammas kompis hund) och råttorna har vuxit upp med hundar, så det borde greja sig.

Nu sitter jag med lilla Tage i famnen. Det blir en ny upplevelse för honom att se en dator på nära håll. Det ska bli intressant att se.

Sådär ja. Nu är det mesta, om inte allt, på plats efter helgens slit. Stora kaninburen/radhus/vånigshus är nerflyttat till förrådet tillsammans med en massa andra grunkor och mackapärer. Lägenheten är mycket större och uppnare, mer trivsam skulle man kunna säga. Förrådet däremot börjar bli rätt så proppat, vilket är lite trist ifall mera jox skulle behöva ställas in där. Och jag bevär för den stunden då jag kanske behöver ta ut flera råttburar eftersom dem, lämligt nog, står längst in. Smidigt. Fast jag lyckades ju ändå krångla ut den mindre "buren/terrariet" ut ur det största akvariumet, det som stod i köket och tog plats. Burmässigt sett så tror jag att jag har ett kaninåbäke, tre råttburar, en fågelbur/råttbursförlängare, en duna, en Jabber/Dabber/Duna, en liten hamsterbur/musbur, två akvarium och ett sköldpaddstillhåll. Och som grädden på moset - en transportbur till råttorna. Det var i förrådet det. I lägenheten finns en ny fin kaninbur som jag fick av pappa, den gigantiska råttburen som jag snickrade ihop tillsammans med Emil, en extra Duna för de tillfällen då det är dags att byta på den stora och råttorna inte kan kuta runt i köket hela natten. Samt en till transportbur. Det var inne i lägenheten det. I mammas garage finns det två eller tre Dunor, en Jabber/Dabber/Duna, en sketen liten musbur modell labbråttor/möss och tre eller flera egenbyggen. Sen borde Anettes bur finnas någonstans också. Inne i vardagsrummet finns ett skvarium som jag har lånat ut till syster. Kort sagt kan man säga att jag är väldigt förtjust i burar och akvarium och sånt. Och då har jag ändå inte räknat alla petboxar och plastlådor till syrsor, vandrande pinnar, vandrande pinnar och blad, skalbaggar eller vad man nu vill ha där i. Om alla någon gång kommer till användning samtidigt så kommer jag att behöva en betydligt större lägenhet eller ett mindre hus. Pax för ett eget sovrum!

Pappa har varit väldigt generös i helgen. Den nya kaninburen, en ny madrass till sängen, ett skrivbord med stol och lite separata grejer har jag fått. Hade räknat med att betala allt själv, men nu var han så snäll att betala allt. En tidig julafton nästan. En vända på Bromma zoo och IKEA blev det. Sen en tur extra till IKEA eftersom vi hade mätt fel på madrassen. Typiskt. Jag har fått mycket hjälp av mamma och pappa i helgen som har kångkat ner allting till källaren och kört fram och tillbaka mellan gud vet var. Så nu är jag en väldigt glad själ.

Att bero på glad. I fredags åkte jag, mamma och syster ut till Rimbo för att kolla på valpar. Xcel's kennel. Det var en himla tur att vi hade fått en bra vägbeskrivning, annars hade vi nog aldrig hittat dit. En lugn liten plats med en massa vovvar. Valparna var så fruktansvärt söta. Helt underbara. Satt i nästan två timmar inne hos dem och bara var. De sög på mina fingrar, slickade lite i ansiktet och tumlade runt. Mamma vovve var också med till och från tillsammans med en fyramånaders valp. Lhasor allihopa och jättefina. Det fanns en halvårs Doberman också, men i mina ögon inte lika fin. Det var väldigt roligt att träffa uppfödaren också, man lärde sig ett och annat och snappade upp en del. Hade förberett med en massa frågor som jag ställde och hon hade givetvis svar på allt. Förutom vad man ska ha i en Första hjälpenväska. Så det får jag ta och klura lite mera på. Dock blev jag lite förvånad över prommenaderna. Det behövdes inte alls lika mycket motion som jag trodde och inte lika tidigt heller. Så det kommer bli ett småspringande in och ut med mindre prommenader istället för längre. Det hade jag inte fått veta om det inte vore för att mamma frågade.
Så nu blir det snart en valp i hushållet efter alla dessa år *otroligt glad*. Det har tillslut blivit mer än en dröm och det är verkligen på riktigt. Även om det är svårt att tro på det. Söndag vecka 44 eller under vecka 45 får vi hämta hem det lilla livet. Meddelade idag vilken valp jag helst vill ha, men även ett andra och tredjehandsval. Det spelar egentligen ingen roll vem det blir, men några favoriter fick man ju. Så nu blir det snart dags att börja skaffa hem en massa hundsaker. Har varit runt i djuraffärer, på ÖB, Clas Ohlson och alla ställen som jag hittills har lyckats komma på. Jag tycker inte att man måste köpa allt det dyraste när det finns minst lika bra saker till ett billagare pris. Dock kommer jag vara noga med att bara ge foder som kommer från djuraffären och då kommer jag även följa uppfödarens förslag på foder. Kommer även att införskaffa en "hundväska" att ha de viktagast sakerna i för de stunder då vi åker bort eller sover hos mamma och vad man nu hittar på för grejer.
Jag kan knappt vänta tills min lilla bebis kommer hem. Jag har goda förhoppningar. Tror att vi kan ge varandra mycket. Framför allt får jag någon som är bara min, någon att ge all min kärlek till, någon som blir min bästa vän och någon som behöver min hjälp. Att klappa djur utsöndrar (?) ju något i huvudet, endorfiner eller vad det heter, som gör att man mår bättre och inte får lika mycket ångest. Det ser jag väldigt positivt på, det skulle kunna hjälpa väldigt mycket. Jag vet ju hur bra jag mår ikring djur, något som omgivningen också märker. Lhasor ska även vara lite extra bra på (jag säger inte att det inte gäller andra hundar heller) att upptäcka sådant som är fel, om det skulle vara lågt blodsocker, ett anfall eller liknande på gång. Det skulle vara jättebra om han upptäckte sådant. Jag har även tagit reda på att från och med ett års ålder så kan man utbilda hunden till att bli en servicehund (inte helt hundra på att diabeteshund ingår där) och eventuellt få bidrag till det. Kanske blir det en kurs eller så får jag småträna lite själv.
Märks det att jag har svårt att vänta?!