____________________________________________________________________________

Det känns lite konstigt idag. Nervös och något som jag inte kan sätta fingrarna på. Utan anledning. Jag ser i varje fall ingen vidare anledning till det. Kanske är det vädret, kanske inte. Störst chans (eller risk kanske?) är det nog till att det är den klassiska ångesten som sitter och gnager och tuggar. Den där fågelfan, korpjäveln, som sitter i bröstet och klöser. Infekterade stora jävla sår, ja, så är det. Och fågelfan är varken inburad eller fasthållen, så han kan flyga sin väg när han vill. Men det gör han inte. Han sitter envist kvar som en papegoja på sin pinne eller axel. Han snackar inte direkt, men han vägrar att flytta på sig. Varför kan han inte bara flyga sin väg?! De infekterade såren blir ofta större och större. När det inte gör ont så är det för att han för en stund är upptagen med annat eller har ont i näbb och klor efter allt liv eller något sådant. Något liknande.
Det värsta, eller nej, det är en överdrift, men ändå, är när han börjar hacka och ha sig utan anledning. Det är rätt så vanligt att jag får ångest över att inte ha ångest eftersom jag är så förbannat van vid det. Det är jobbigt, konstigt, onödigt, att få ångest över att ångesten för ett tag är borta. rentav fånigt. Men det är heller inte jag som bestämmer det. Det är den där satans fågelhelvetet. Ibland tror jag nästan att det är en hel flock. Sända för att äta mig levande. Inifrån och ut.
Men just nu vill jag inte fokusera på korpjäveln, det finns andra saker.

Jag var faktiskt nervös tidigare idag. Precis innan jag skulle träffa Jennie, när jag följde efter henne till rummet. Men det hela gick rätt så bra, jag kunde till och med le lite då och då. Och jag fick min diagnos idag, så jag var inte helt fel ute. Det blev inte ADHD, men det trodde jag ju inte riktigt heller. DEt blev inte heller fullt ut ADD, men i folkmun är det ändå så man kallar det. Uppmärksamhetesstörning UNS. UNS står för att jag inte uppfyller 6 kriterier av 6, utan stannar på 5. 6 av 6 hade varit ADD fullt ut. Jag fattade det som att det sjätte kriteriet som jag inte uppfyllde helt var inpulsiviteten. Det går inte riktigt att säga vad som är impulsivitet och vad som är Asperger eftersom att alla är impulsiva av sig ibland och sånt, och eftersom jag ändå har Asperger också så är det lite svårt att sålla ut vad som är vad.
Jag har i allafall fått min diagnos nu, jag hade rätt i att det var något mer än "bara" AS och jag kommer kunna få börja med en medicinering som kanske är mer anpassad för mig än de som jag tidigare har haft. Och det känns skönt. Det känns riktigt skönt faktiskt. Nu kan jag slappna av lite samt att det finns en anledning till varför jag ibland reagerar och gör som jag gör. Jag är inte dum, lat eller låter bli att anstränga mig, det finns en anledning, och just det är fruktansvärt skönt.

Efter det att jag hade varit hos pyskologen, det var alltså Jennie (kanske sista gången jag träffade henne idag, hon ska på mammaledighet och sen vet man aldrig), så åkte jag ut till Ängby och mötte upp yngsta syrran. Vi drog in till Gamla stan tillsammans efterom hon är "för liten" för att åka själv. Dessutom hittade hon inte till SF-bokhandeln. Vi käkade på Tacobar - hon var hungrig och jag visste med mig att jag inte skulle käka ensam -, gick på SF, Comics heaven och slutligen Serieboden. Och gissa vad den lilla skulle kolla efter? Just det. Simpsonsprylar. Tillsammans med lite Family Guy och Southpark. Ett evigt tittande fram och tillbaka var det. Hit och dit. Tillsslut blev det på SF (Ni kan ju glömma att jag hann titta på vidare mycket själv.) en bok om Springfield och en om Krusty, jag fick givetvis hjälpa till att pröjsa även om det var för att jag var skyldig henne för maten, och på Comics Heaven blev det en liten jävla plast-Homer i Caesardräkt för över hundringen. jag skulle då inte köpa någon sådan åt mig själv, det är en sak som är säker. Fast jag köpte en Nemi-allmanacka (jag har alltid sagt allmenacka, förrvirring) på Comics och fem Anderssonskans Kalle på Serieboden. För 25 spänn, det är helt okej. jag har aldrig läst något om han/dem tidigare, men mormor har alltid sagt att det är vi, alltså jag och mina systara, som är Anderssonskans skallar (istället för Kallar), så då var jag ju bara tvungen att köpa ett par styckna tidningar när jag såg dem. Serieboden är förövrigt ett ricktigt schysst ställe, för att inte tala om hur många gamla tidiningar de har. Jag kanske skulle börja läsa Kronblom också? Ikväll blir det i varje fall en del läsning av.
Och javisst ja, efter serieboden åkte vi hem igen. Hon till mamma och jag till mig. Och nu sitter jag här, och det var nog det för nu.

/ C