Nu mår jag illa. Jag hade tänkt att försöka barfa råttorna lite (Biologiskt Anpassad Rå Föda, ges bland annat till hund, katt och iller med mycket bra resultat) för att se om de gillar det. Och visst äter de, men frågan är om jag KAN fortsätta med det. Råa köttbitar är helt okej, lika så köttfärs, kyckling med mera. Men lever?! Något utav det äckligaste som jag någonsin har tagit i. Och doften, usch och blä, tvi tusan. Och det var ändå bara lever. Hjärta och lungor och sån skit, hur ska jag greja det? Huu! Jag tror nog att jag håller mig till köttfärs, korv, köttbullar och annat vänligt då. Till och med det där fiskrenset som jag gav mina fösta honor för några år sedan tillbaka verkar riktigt mysigt i jämförelse. Ska jag barfa valpen så får det vara med sånt som man i alla fall kan hålla i utan att bli äcklad.

Jag åkte in med den hära externa hårddisken till Siba idag. Det var lite som jag misstänkte, att jag måste formatera om den för att få fanskapet att fungera igen. Men nu är det så att jag har allt från min förra dator på den här hårddisken. Nu lyckades jag visserligen kicka igång åbäket, något som jag blev riktigt glad över, men den fan frös sig så jag kunde ju inte formatera om ändå. Jag tänkte att om den gamla funkar, då är ju allt okej tills jag har hunnit formatera om hårddisken. Men icke. Så nu är vi tillbaka på ruta ett igen, med undantag att jag faktiskt har en fungerande dator. Men nu blir jag alltså tvungen till att hitta någon som på nytt kan spara över allt från den gamla datorn till en fungerande hårddisk innan jag kan formatera om den här. Och med tanke på att jag inte längre känner något datasnille så kommer det kunna bli en rejäl utmaning. Butiker och såna ställen tar ju så mycket för att göra't. Fånigt. Och som grädde på moset har routern fått för sig att inte fungera den också. Står och blinkar och har sig, men mer än så är det inte. Men jag får väl ta att testa med tålamodet. Jag läste något om nån nyckel, mac och fan vet vad. Jag fattade ingenting. Jag tror att jag låter någon annan fixa det, när det nu blir av.

Jag hade min näst sista tid med Ulrika idag nere på psykiatrin. Jag har ju varit lite anti henne till och från under de senaste två åren om inte mer, men nu när hon ska sluta så vill jag ha kvar henne mer än någonsin. Men istället ska jag nu helt plötsligt få en ny tjej, en sjuksköterska som Ulrika tror att jag kommer passa ihop med. Jag hoppas att hon har rätt. Som om inte det vore nog så ska jag få en ny läkare också. Igen. Markus ska gå på pappaledighet, så detta blir min sjätte läkare på mindre än två år. Jag förstår varför mamma klagar så mycket. Själv bryter jag ofrivilligt ihop istället. Så jag hoppas verkligen att Cymbaltan kommer att hålla upp mig den här gången så att jag inte faller lika hårt som i somras, helvete vad dåligt jag mådde. Inte ens de som känner mig kände igen mig då. Nästan som den där gången när jag trodde att jag var bevakad av Reinfeldt när det egentligen var en liten palm. Eller när jag trodde att mina ben hade gått av och jag inte kunde röra på fötterna, när jag knappt kunde sitta stilla för att benen levde sitt eget liv. 
Första november ska jag träffa den nya läkaren. Och nästa gången blir alltså sista gången med Ulrika. Jag kommer att sakna henne. Hon hinner ju inte ens träffa vovven.

Träffade Daniel en stund idag också. Precis innan och efter Ulrika. Först gick vi ett tag på stan, precis efter hårddisksuppdraget, sen tog vi en fika i Alvik. Han kom också med hem en snabbis för att se min "nya" lägenhet. Men det var trevligt. Trist att han inte fick jobbet dock.