Varje gång jag upptäcker att det inte är snö ute så gråter jag en skvätt inombords. I fredags när det inte var lucia trots en tidig morgon så blev jag lite ledsen då också. Jag längtar efter julen. Gemenskapen, glädjen, värmen. Känner en kraftig frustration över att pengarna fortfarande inte har kommit in på kontot; jag vill ju ut på julklappsjakt! I vanliga fall är jag alltid ute i sista stund, men nu vill jag börja så snart som möjligt. Både för att försöka hålla en så stabil ekonomi som möjligt och för att julklappsletandet gör mig riktigt glad och lycklig. Jag vill jag vill jag vill. Snälla utbetalning, kom snart.

Nu har Tim kommit in på sin sjätte dag av den nya medicineringen som ska pågå i hela 90 dagar! Tydligen visade proverna på en b-vitaminsbrist, varför vet jag inte. Så nu står vi båda på en daglig medicinering och vi blir mer och mer lika, rätt skoj. Den största skillnaden är givetvis utseendet dådå, men även att han är otroligt lättstucken vilket jag inte alls är.
Glädjande nog har hans mage blivit rätt så mycket bättre efter det senaste foderbytet till James Wellbeloved. Duck and rice kibble. Ett märke som jag varmt kan rekommendera. Självklart finns olika sorter. Anka, kalkon, lamm och vit fisk. Fodret innehåller endast en proteinkälla och är perfekt för hundar med känslig mage. Och då Tim tydligen är känslig för flera proteinkällor så funkar det här fodret kanon. Jag kommer framöver, till den grad det är möjligt, att endast ge honom godis, tilltugg och festmat bestående av vitt kött, då framför allt fågel. Rått, kokt eller torkat. Som lagad mat självklart utan ben! Men emellanåt kan jag tänka mig att ge honom till exempel grisöron, vom, torkade delar av nötkreatur och liknande vid festliga tillfällen men då hålla extra koll på magen som spårar ur direkt. Blötfisarna som han la av tidigare i veckan var inte överdrivet gulliga direkt. Men han är så förtjust i ovan nämnda saker att han kommer få det vid enstaka tillfällen även om magen inte är så glad över det. Jag jämför det lite med att äta chips eller liknande; ibland får man unna sig det även om det inte är det nyttigaste. Timpan mår i alla fall bättre än tidigare, det är det viktiga.

Jag har efter flertalet år av ogillande tagit kontakt med Viveca från Onsdagsgruppen och helgverksamheten. Hon har förändrats rejält till det bättre och det uppriktigt sagt kanon att återuppta kontakten med henne. Kanske en ny vän? Och som en urhärlig bonus ska hon lära mig att göra egna dreads och kanske till och med göra på mig, woho! Jag har velat ha egna i flera år, men eftersom det är galet dyrt att göra riktiga hos en frisör och jag inte har hittat någon privatperson som kan göra riktiga eller fläta in fejkade så har det inte blivit av än. Men nu börjar det brännas och det gör mig barnsligt glad, hihi.